Skräckis som spårar ur

Filmen Jakt har alla förutsättningar hos en klassiker. Tre lysande skådespelare, grovt huggna manliga karaktärer som har gjort minnesvärda insatser i tidigare produktioner. Magnus Krepper, Jens Hultén och Ardalan Esmaili, kanske mest känd från serien Snabba cash. Även denna gång fyller de sina roller med trovärdighet. Sceneriet är fantastiskt i en stuga djupt in i skogsmarken, tidiga mornar, sena kvällar. Dimman över ängarna, den täta skuggade taigan, de vackra vaksamma djuren, och utan att jag själv har deltagit i någon jakt antar jag att skildringen är realistisk. Samtalen framför brasan efter dagens sökande med något i glasen hör till…

Men vilken skruvad historia! Stundvis blir de tre männen som barn. De pseudofilosofiska resonemangen om relationen mellan jägaren och bytet. Det blir närmast perverst när de ligger sked med den fällda dovhjorten och känner kroppsvärmen försvinna.

Närbilderna i de döda djurens ansikten och ögon. Jag har inga problem med att se de styckade kropparna hänga på krokar i taket, men försöket att seriöst göra ockulta föreställningar om att krafter i djurets hjärta ska överföras till människan blir för mycket.

Det hela spårar ur i en skruvad Stephen King-skräckis med anad galenskap som inte följs upp. De tre jägarna börjar till slut jaga varandra med skarp ammunition och allt utvecklas till en psykos med drömlika inslag som är svåra att skilja från det som ska vara verkligt.

Jag njöt av skådespelarna och miljön, men storyn är för vrickad för min smak.

Hans Karlsson

Jakt
Regi och manus: Sarah Gyllenstierna
Baserad på boken Jakt på ett vitt fält av Mats Wägeus
Distribution: TriArt Film