Skräck i skog

Grundstoryn är intressant. En kvinna tycks ha försvunnit i ett gammalt övergivet gruvområde i tät granskog med fler gamla gruvhål. Parkförvaltaren, Angelica, tar på sig ansvaret att söka efter kvinnan. I bakgrunden ligger ett trauma där kvinnans son försvann i skogen ett par år tidigare och aldrig hittades.

Det var Angelica och hennes dåvarande pojkvän Viktor som misslyckades i sökinsatsen. Nu får hon med sig expojkvännen och hundföraren Viktor tillsammans med sin nya bufflige pojkvän och några få till. Det blir ett klassiskt drama mellan männen om Angelicas intresse, egentligen ett onödigt moment eftersom hela filmen utspelar sig i mörker, långt in i en tyst, tät skog med bara månskenet på natthimlen. Läskigare än så blir det nog inte. Dessutom flirtar handlingen med en gammal lokal myt om att gruvbolaget grävde för djupt i marken och släppte lös ett gruvrå som fortfarande driver runt i området och kräver sina offer. En efter en faller deltagarna för något som aldrig riktigt kommer i bildfånget.

Stämningen är långsam och laddad, överallt finns tecken på att de står inför något okänt. Som så många andra skräckfilmer spårar det till slut ur, men för skräckfilmsfantaster är det förmodligen ett önskat klimax. För mig innebär filmen att den tältsemester som jag så länge drömt om att göra för mig själv ute i skogen, med liten brasa och stormkök, den skjuts på framtiden eftersom jag annars bara kommer att lyssna efter alla de där ljuden som inte hör hemma i skogen.

Hans Karlsson

Ur mörkret
Regi: Philip W da Silva