Fullpottare om Cornelis

Var ska man börja med att beskriva denna enastående, utlämnande dokumentär? Sällan har jag blivit så tagen av ett livsöde såsom Cees, Cornelis nederländska smeknamn. Att hela mitt känsloregister spelas på som en av Cornelis gitarrer har jag inte erfarit på många år.

Trots Cornelis för tidiga bortgång fortsätter hans värme att sprida sig inom alla samhällsskikt. 

När min bror gav mig en skiva av Cees när jag var liten var jag övertygad om att han skrivit sina låttexter till mig. I den ålder jag var när jag hamnade på glid så passade hans texter mitt utanförskap. När jag förlorade min bror och jag sjöng Cornelis texter på begravningen kändes det precis som om hans texter var skrivna för sörjande.

Denna film är en fullpottare som bör ses gott folk!

MJ

****

För ett antal år sedan gjordes en film om Cornelis Vreeswijk som skulle spegla hans liv och gärning. Jag vill minnas att jag tyckte filmen var bra men inte lysande. Nu kommer Somliga går med trasiga skor där huvudpersonen är densamma men infallsvinkeln annorlunda. Här möter vi den verkliga Cornelis i intervjuer med både honom själv men också med diverse personer i hans omgivning. Mestadels människor som genom professionen mött trubaduren och poeten Vreesvijk. Jag gillar filmen. Det känns äkta.

Personligen har jag varit verksam i tjugofem år inom hotell- och restaurangbranschen i hela landet. Några av ställena där jag arbetat var väl frekventerade av Cornelis. Jag känner igen och kan bekräfta mycket av det som uttryckts i fiilmen. I augusti sommaren 1987 hade vi Cornelis som gäst på norra Öland. Då kom han precis från den legendariska spelningen på Roskilde. Han var märkt av en långt gången levercancer och var liten, ihopsjunken och trött men också lyckligt överraskad efter att ha spelat för en månghövdad publik bestående av tjugofemtusen ungdomar han tidigare aldrig mött.
I november samma år dog han sörjd och saknad av många.

Filmen får π π π

Farbror π

Somliga går med trasiga skor
Regi: Magnus Gertten