Att lyfta bostadsområden från polisens lista

Kvalitetsmässan, den offentliga sektorns stora mötesplats för verksamhets- och samhällsutveckling, är tillbaka efter pandemi och restriktioner. En trend på seminarierna är att tala om samverkan, men inte med uppblåsta ord om vad som ”måste göras” utan denna gång handlade det om pågående samarbeten som stärker gemensamma mål.

Den svenska allmännyttan gör redan mer än vad som ligger i deras uppdrag för att lyfta utsatta bostadsområden från polisens lista, enligt Anders Nordstrand, vd för Sveriges Allmännytta. Listan innehåller i dag 61 olika områden runt om i landet. Det är inte bara ett storstadsfenomen utan även småstadsproblem. Bostadsbolagen ska fungera affärsmässigt, men också ta ett socialt ansvar.

I Göteborg finns sex särskilt utsatta och två utsatta områden. Bostadskoncernen Framtiden har bestämt sig för att alla ska vara borta till 2025, enligt dess vd Terje Johansson. Det skulle kunna kosta 11,5 miljarder kronor. Men det är en ambition, inget löfte, för Terje Johansson inser också att det finns faktorer som ett bostadsbolag inte kan påverka, som den socioekonomiska ojämlikheten eller utbildningsnivån. Men de gör vad de kan och Johansson nämner flera gånger Gårdsten som ett lyckat exempel. Inget klotter accepteras, sopor ska inte ligga ute utan området ska tas omhand, lokal närvaro ska finnas sju dagar i veckan, kvällar och nätter.

– Det går inte att vänta på att andra ska göra något, alla måste börja göra sitt och gärna lite mer.

MKB har 26 000 bostäder i Malmö. Till staden räknas tre särskilt utsatta områden, men staden skiljer sig från Göteborg så tillvida att den inte har några förorter utan det som räknas som utsatta områden är snarare kvarter. Detta gör att den vanliga Malmöbon påverkas i högre utsträckning, menar Marie Thelander Dellhag, vd för MKB. Här är målet att skapa attraktiva områden, som alla som kan välja var de vill bo, också väljer. Även Marie Thelander Desshag lyfter fram vikten av en nära förvaltning, att laga snabbt om något är sönder, att vara synliga i området.

– Fördelen med allmännyttan är att vi delar samma värderingar och viljeinriktning som skolan och övriga samhället.

Tapio Salonen, professor vid Malmö universitet säger att forskarna har varnat för den här utvecklingen sedan 1990-talet, men då blev de utpekade som alarmister. Han menar att det framför allt är den nationella nivån som fallerar. Segregationen och ojämlikheten måste svänga, men media bär också ett ansvar. Fördomar mot områden och bilden som ges stämmer inte med hur boende upplever det. En del av lösningen ligger i att lyssna på de boende, vad de vill ha. Med en blinkning mot Terje Johansson påpekar Salonen att detta tar decennier att vända, inte några år till 2025.

– Det finns en felsyn i kommunerna, det måste finnas en helhetssyn på staden och inte bara att se de enskilda områdena.

Vad är det mest utmanande i att flytta ett område från polisens lista?

– Kriminaliteten. Det ska inte bara vara tryggt utan känslan av trygghet måste finnas, säger Terje Johansson. Det måste finnas aktiviteter både innan och efter skolan, vi ser till att någon håller skolan öppen före och efter lektionstid. Många bor trångt och vistas utomhus så vi behöver ge alternativ.

– Det måste finnas lokal närvaro av polis och områdesvärdar som både kontrollerar och lär känna invånarna, som både är gränssättande och relationsbyggande, säger Tapio Salonen.

– Vi kan erbjuda läxhjälp, frukost, anställa olika värdar i området, men det räcker inte, säger Marie Thelander Dellhag. Ofta glöms den dagliga förvaltningen bort, den är så självklar att vi inte nämner den, att hålla området rent, helt och att bry sig.

Text: Hans Karlsson