”Avslagen har passerat en gräns”

Ansvariga politiker måste inse och erkänna att de passerat en medmänsklighetens gräns när det gäller ensamkommande. Skadan måste omedelbart minimeras, skriver Philip Lalander vid Malmö universitet tillsammans med en rad kollegor.

Vi lämnar den medelstora italienska kuststaden, för att med tåg ta oss vidare till Rom och sedan tillbaka till Sverige. Resan utgör en del av två forskningsprojekt där vi följer människor under lång tid och genom flera steg i asylprocessen.

På perrongen står en nittonårig kille kvar, Samir. Den svenska staten har för några månader sedan givit honom det tredje och avgörande avslaget på ansökan om uppehållstillstånd. Ett par månader därefter packade han en väska, sa farväl till sina vänner och lämnade Sverige. Skälet till avfärden var att han fruktade att bli skickad tillbaka till ursprungslandet och att han där skulle utsättas för våld och kanske bli mördad, det vill säga det han en gång flydde från. Samir är en av många tusen unga som de senaste två åren fått det tredje avslaget, i Migrationsöverdomstolen. Dessa befinner sig nu framförallt i länder som Frankrike, Italien och Tyskland. En del är deporterade till Afghanistan och andra befinner sig som ”papperslösa” i Sverige, då de nekats uppehållstillstånd i de länder de sökt sig till. Många av dem bär utöver hemlösheten i Europa på smärtsamma minnen och erfarenheter av hot, våld och övergrepp som de en gång flydde från.

Samir kom till Sverige som sextonåring under hösten 2015, då många andra kom, den tid då Sverige skärpte både migrationslagstiftningen och tillämpningen av den. Då tillfälliga lagar infördes som senare gjorts till permanenta. Han pluggade hårt, först grundskolan och sedan gymnasium. Han ville leva som en vanlig ungdom, tillsammans med sina klasskamrater och vänner, på väg mot vuxenlivet. Men han hade hela tiden ett hot hängande över sig, att han inte skulle få stanna i Sverige. Det är av det skälet svårt att förstå hur han kunde klara sina studier så pass bra. Han hade en strimma hopp kvar den dag då han fick tredje avslaget. Men då drogs rullgardinen ner, verkligheten blev påtaglig. Han var i chock, och det säger han att han är än idag, att han vaknar varje morgon och undrar: ”Vad gör jag här?”.

Samir, som, liksom tusentals andra, var en del av den svenska gemenskapen, skulle skickas ut ur landet med hjälp av en juridisk apparat, med hjälp av byråkraters bedömningar och ojämlika förhandlingar och polisiär makt. Förfarandet gick till stor del ut på att visa att den asylsökandes berättelse har svaga punkter, att den saknar trovärdighet. Att alla hans vänner, inklusive lärare, skolledning och klasskamrater, kämpade med honom under den sista tiden i Sverige, med namnunderskrifter och manifestationer, hjälpte inte.

Det finns ett mycket stor antal liknande berättelser om hur det civila samhället trätt fram för att försöka hjälpa unga människor att få stanna i landet. Den svenska staten ville dock ha ut Samir och tusentals andra. De hade blivit ett slagträ i det politiska kriget om väljare och en prestigefråga. De var inte längre önskade. Många av dem vi träffat berättar att de känner sig mer ”trodda på” och respekterade av de italienska myndigheterna och ett flertal har också fått femårigt tillfälligt uppehållstillstånd, då myndigheterna trott på deras asylskäl. Samma asylskäl som av svenska staten bedömt vara ihåliga. Men samtidigt är livet svårt, även för dem som får uppehållstillstånd i till exempel Italien. Man lämnas i en mycket utsatt situation där man på egen hand får kämpa hårt för att få sina mänskliga rättigheter, såsom boende, utbildning, och arbete, tillgodosedda.

Vännernas stöd var mycket viktigt för Samir, då han inte behövde känna sig helt utelämnad. Han visste att han var önskad av många människor i Sverige, men oönskad av svenska staten. För vännerna var han mänsklig och sörjbar, men för staten en siffra bland tusentals andra. Samir ställde upp på intervjuer med oss de dagar vi var där och besökte honom. Han sa att det smärtade när han berättade om vad han varit med om. Tårar pressade på, han var tvungen att ta pauser för att andas ut, men han ville berätta. Han visade oss en film som hans klasskamrater nyligen hade skickat till honom. Elever och lärare vinkar, formar sina händer till hjärtan, och säger hur mycket de saknar honom. De uttrycker kärlek. Samirs ansiktsuttryck tolkar vi som sorg blandad med glädje. Dessa vänner har han separerats från genom den svenska statens beslut. Vännerna fortsätter sin skolgång medan hans brutalt har avbrutits. Samirs rörelser mot framtiden stoppades.

Sociologen Zygmunt Bauman skrev, inspirerad av filosofen Levinas, om den moraliska plikten inför den andre, att det inom oss finns ett ansvar inför våra medmänniskor, att vi vill andras bästa, men att denna plikt kan komma att åsidosättas. Det är då som olika grymheter kan äga rum. Det som har hänt med Samir, och tusentals andra unga som hade integrerats i Sverige, är just grymt. Att den italienska och även den franska staten gör andra bedömningar av deras asylskäl säger oss att de svenska besluten inte är de enda möjliga. Advokater och volontärer vi talar med i olika europeiska länder häpnar över bristen på medmänsklighet i Sverige. Den rimmar illa med bilden av Sverige som ett land som de trott skulle värna asylrätt och humanism.

Avslagen utgör brott mot den moraliska plikten. De är inte etiskt försvarbara. Ansvariga politiker måste inse och erkänna att de passerat en medmänsklighetens gräns. Skadan måste omedelbart minimeras. Dessutom krävs en ursäkt. Inte bara till dem som direkt drabbats, utan också till alla de tusentals vänner och familjemedlemmar som är vittnen till att deras vänner och anhöriga tvingats fly vidare. Ett första steg vore att, likt Italien och andra länder, låta de människor som saknar alternativ stanna i Sverige. Låt medmänskligheten tala!

Philip Lalander, professor i socialt arbete, Malmö Universitet
Torun Elsrud, docent i sociologi, Linnéuniversitet
Jesper Andreasson, docent i idrottsvetenskap, Linnéuniversitetet
Daniel Diaz, projektmedarbetare, Malmö universitet
Marcus Herz, docent i socialt arbete, Malmö Universitet
Åsa Söderqvist Forkby, lektor i socialt arbete, Linnéuniversitetet

Postad i

12 Kommentarer

  1. Margareta Söderberg den 11 jan 2020 kl 22:28

    Tack för en mycket bra text med tydlig belysning av problemen. Hoppas den kommer under de styrandes ögon och att de avkrävs svar.



  2. Helen den 21 dec 2019 kl 03:05

    Jag har som fd god man till tre ensamkommande afghanska ungdomar, samt så småningom som hjälpare till många fler, bevittnat detta på nära håll. Det är oerhört skrämmande att se en myndighet som Migrationsverket förfalla till klipp-och-klistra-avslag medan de påstår att de gör individuella bedömningar. Vore det inte så tragiskt skulle det vara skrattretande. Usla tolkar ofta eftersom bra tolkar är dyra. Men de struntar i vilket eftersom de ändå ska avslå. Detta understöds av Morgan Johansson och Stefan Löfven och de som föreslagits som tänkbara partiledare är likadana så det finns inte någon ljusning i sikte.



  3. Kerstin Lundgren den 20 dec 2019 kl 22:44

    Förfärligt omänsklig och inhuman behandling av dessa flykting-ungdomar, som kämpar så för sin framtid och ett liv i trygghet! 😳🙁☹️



  4. Margareta Carlsson, den 20 dec 2019 kl 16:36

    Stort varmt tack för skrivningen!
    Som svensk ”mamma” till afgansäk ek pojke har jag på nära håll följt denna absurda sönderslitande asylprocess som nu är 4,5 år! Skyddskäl solklara men stupar på ”icke trovärdig”. Mycket bra stöd av advokat med 40-årig erfarenhet men det räcker inte. Vi, det svenska civilsamhället, förfäras. Vad har hänt i vårt land? Overkligt och skrämnande! Vi måste bryta detta genom att framhärda i vår tro på humanism, medmänsklighet, soldaritet och att var och en av oss kan göra val och göra skillnad. Så jag fortsätter oförtrutet på den väg jag har valt.



  5. Susanne den 14 dec 2019 kl 08:12

    Många gånger spelar det ingen roll hur hemska berättelser och även bevis som den ensamkommande ungdomen lämnar, allt körs över av Migrationsverket oftast med kommentaren ”icke trovärdigt…”
    Jag har sett otroligt många som råkar ut för liknande behandling av svenska migrationsmyndigheter…



  6. Anna Sjödin den 12 dec 2019 kl 22:32

    Tack för den här artikeln som sätter ord på vad jag själv upplevt och känner. Känner mig på ett sätt fortfarande chockad över insikten hur migrationsverket fungerar och politiken som styr dem. Ett enormt svek.



  7. Alec Lundström den 12 dec 2019 kl 02:43

    Tack till er alla på universiteten som så fint belyser den problematik som tydligen inte en enda rakryggad politiker i Sverige verkar våga stå upp för! Jag skäms verkligen över att vara svensk och bo i Sverige. Det är helt ovärdigt hur vi behandlar värnlösa och hotade flyktingar och asylsökanden. Det är total katastrof och anarki på Migrationsverket. Vart är vi på väg?

    Handläggare/statliga tjänstemän, som har sin försörjning via skattemedel från alla oss andra som jobbar och betalar skatt, suger sig fast som blodiglar i sina klienter och använder sig av hot, felaktiga uppgifter och upplysningar, ogrundade och regelvidriga beslut samt rena lögner i sitt arbete. Detta gör de i sitt katastrofala bemötande av försvarslösa flyktingar men även gentemot massmedia och oss vanliga svenskar som gör allt för att hjälpa till för att uppnå en human hantering av ärenden för våra medmänniskor. Bevisligen överskrider handläggarna sina befogenheter långt över godtagbara och tillåtna gränser. På andra arbetsplatser hade ett sådant vidrigt arbetssätt ”belönat” tjänstemannen med ett avlägsnande från sina arbetsuppgifter och troligen även en omedelbar fot i baken ut från arbetsplatsen. Varför sker inte detta hos Migrationsverket??

    Låt oss få ett omedelbart stopp på denna vidriga hantering av försvarslösa medmänniskor!



  8. Pia Lang- Olsson den 11 dec 2019 kl 23:20

    Detta vansinnet måste få ett slut !!
    #amnestinu 👊👊👊



  9. Eva Albertsson den 11 dec 2019 kl 21:47

    Tusentals människor i det civila samhället skulle jubla och känna glädje om en allmän Amnesti kom till stånd. En Amnesti hade återupprättat förtroendet för Sveriges hållning gentemot de mänskliga rättigheterna!



  10. Gudrun Romeborn den 11 dec 2019 kl 19:39

    Tack för era ord. Delar upplevelserna med många och kämpar för dem som jag har närmast min familj (och andra) En hotas av utvisning. Skälen till uppehållstillstånd är tydliga. Den svenska migrations inställningen förfärlig.



  11. Karin Hanze den 11 dec 2019 kl 19:15

    Allt detta skulle kunna ha varit min eegen berättelse om en annan ung mans tid här i Sverige och många fler.
    Vi är många som känner att vi inte längre bor i det land vi vuxit upp i. Vart är Sverige på väg.



  12. Ulla Berg Svedin den 11 dec 2019 kl 19:07

    Det är ovärdigt ett land som Sverige att det finns direktiv till Migrationsverket som gör det möjligt att behandla flyktingar på detta vis!



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Lediga jobb

Söker du nytt jobb? Titta bland våra platsannonser och se om något passar dig.

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2020