Vart tionde barn är fattigt

Klyftorna mellan de rikaste barnfamiljerna och de fattigaste fortsätter att öka. Om man väljer att vilja se det.

Text: Maria Wallin | Bild: Johan Jeppsson | Prenumerera | Artikel i SocialPolitik nr 1 2011

[singlepic id=402 w=291 h=437 float=left] Rädda Barnen kräver ett handlingsprogram av regeringen för att vända utvecklingen. Men regeringen slår tillbaka: ”Inkomstspridningen har inte ökat sedan 2006”.
Det får Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin att konstatera att det inte är ”utan en viss förvåning [vi] noterat att statsministern betvivlar våra metoder och att barnministern [Maria Larsson] kallar oss oseriösa”.
Rädda Barnen stöder sig på statistik från Statistiska Centralbyråns inkomstfördelningsundersökning när man för åttonde året presenterar siffror som visar att 220 000 barn 2008 levde i fattigdom – 11,5 procent av alla barn i Sverige.
Totalt sett är Sverige rikare idag än någonsin, BNP per capita har stigit under hela 2000-talet. De flesta familjer har fått del av en rejäl välståndsökning. Särskilt den mest välbärgade tiondelen har blivit betydligt rikare, det har statsministern alldeles rätt i.

Däremot har villkoren för de fattigaste varit oförändrade, vilket innebär att de har halkat efter avsevärt. Främst gäller det barn till ensamstående, de som har föräldrar födda utomlands, eller om de är uppväxta i någon av storstädernas segregerade förorter. Då blir siffrorna komprometterande och visar på de strukturella orättvisor som finns, såväl mellan de större städernas olika stadsdelar, som mellan välbärgade kommuner och kommuner med lägre skatteunderlag.
Rädda Barnen hänvisar i rapporten till studier som visat på tydligt samband mellan fattigdom och till exempel utbildningsresultat, etablering på arbetsmarknaden, hälsa, mobbning och trygghet i det egna bostadsområdet. Allt sådant som har avgörande betydelse för varje barns möjligheter att utvecklas och styra över sina egna liv.
Rädda Barnen anser att Sverige bryter mot Barnkonventionen: ”Artikel 4 i Barnkonventionen stadgar att varje land är skyldigt att använda det yttersta av sina resurser för att göra verklighet av alla barns lika värde.”

Det fick barn-och äldreminister Maria Larsson (KD) att kalla Rädda Barnen för oseriösa. Men Rädda Barnen ger igen:
”De rika länderna förväntas göra mer och gå längre än de nationer som inte har lika stora ekonomiska resurser”, skriver Elisabeth Dahlin på Rädda Barnens hemsida. ”Barnkonventionens artikel 2 förbjuder dessutom diskriminering av barn bland annat på grund av föräldrars sociala status; och i artikel 27 kan man läsa om alla barns rätt till en skälig levnadsstandard.”
Elisabeth Dahlin hänvisar också till regeringens egen hemsida med barnrättskommitténs senaste utlåtande:
”Med tanke på Sveriges resurser och övriga resultat i arbetet med barnets rättigheter förväntar sig barnrättskommittén att Sverige ska ännu bättre leva upp till sina åtaganden enligt barnkonventionen. (…) insatserna som görs på lokal och regional nivå i Sverige ska leda till minskade skillnader i levnadsvillkoren för barn oavsett av var det bor i Sverige.”
Rädda Barnen konstaterar att man ”år efter år presenterat siffror på barnfattigdom och krävt åtgärder från olika regeringar. Nu är det dags att riksdag och regering tar tag i frågan på allvar: vi vill se en nationell handlingsplan och konkreta politiska åtgärder för att förebygga och bekämpa barnfattigdomen i Sverige.”

Skriv ut PDF!Skriv ut!