Rapport: Relationer och meningsskapande mekanismer i socialtjänstens arbete med LVM

I tvånget ställs relationen på sin spets. I tvånget tydliggörs socialtjänstens
myndighetsutövning och klientens underordning. Tvånget är därför en
markör i den asymmetriska relationen mellan myndigheten och
medborgaren, eller socialtjänsten och individen. Men vilken innebörd
har relationen mellan klient och socialsekreterare i ett
tvångsvårdsärende? Hur motiverar och beskriver man tvånget i
tvångsvården? Vilka mekanismer är det som påverkar hur ett ärende
utformas och tolkas?