Gruppboende för dementa – en omsorgsform eller ett begrepp i försvinnande?

Under ett tiotal år från 1980-talets mitt framstod gruppboende
som den enda självklara omsorgsformen för dementa
i vårt land. Alla kommuner med självaktning byggde
gruppboenden i rask takt. Men så i mitten av 1990 upphörde
denna utbyggnadsiver. Hur kan man förstå att ett
sätt att ge omsorg till en viss grupp människor under en
period är det enda rätta, för att sedan se ut att försvinna?
I denna artikel diskuteras förändringen i praktiken och
i retoriken och betydelsen av det glapp som tycks råda
mellan dessa två världar.