Var ligger dagens Hälle?

Med facit i hand är det smärtsamt att se reportrarna ställa frågor till Göthe Ohlsson i den minidokumentär som DN publicerar idag. Varför höjdes en man till skyarna som förgrep sig på pojkar?

När det fanns så många ansvariga som kunde reagerat. En del i svaret är säkert att de som placerades på pojkhemmet Eolshäll i södra Stockholm inte ansågs värda att lyssna på. En kunskap att ta med sig och förvalta i dag.

Vi har ännu bara fått ta del av första avsnittet av DN-journalisten Björn af Kleens granskning av vad som försiggick. Han hörde av sig under researchen så jag visste att det var på gång.

Han ville veta om det fanns mer information efterlämnad av Anne Skånér. Hon verkar ha varit den absolut första som satte denna historia av övergrepp på omhändertagna unga pojkar på pränt i RFHL:s dåvarande tidning Oberoende. Man kunde väntat sig mer uppmärksamhet efter hennes artikel 2013.
Jo, minnesmärket, det gamla ankaret i Eolshäll, fick en plakett med ny inskrift. Nu tillägnades minnesplatsen pojkarna, inte deras förövare, som tidigare. Det kan tyckas som en liten sak, men helt nödvändigt.

I spåren av Vanvårdsutredningen, Upprättelseutredningen och Ersättningsnämnden var den politiska inställningen att nu orkade ingen lyssna mer. Nu var det ersatt och klart.

Den aktuella granskningen visar återigen att så långt ifrån var eller är, fallet. En av dem som är med i DN: artikel fick inte ens sin sak prövad av Ersättningsnämnden på grund av att placeringen var frivillig.

Det ska bli intressant att se var Björn af Kleen landar. Jag hoppas att det blir i att detta är ett sår som fortfarande blöder. Och som behöver läggas om en gång för alla. Och vi borde också ställa oss frågan – var ligger dagens Hälle ? (slang för Eolshälls pojkhem och syftar på helvete).
En del vet vi bland annat från granskningar av SiS-hem. Rapporter om sexuella övergrepp där kommer med ojämna mellanrum. Men vilket stöd och vilken upprättelse finns det för barnen som utsätts i dag? Är den bättre än den pojkarna på Eolshäll fick? Svaret är inte givet.

Till Ersättningsnämnden kunde de vända sig som varit placerade fram till 1980.
Pojkhemmet drevs till 1990.
Göthe Ohlsson dog 1992.

Fast han fanns inte i folkbokföringsregistret under det namnet. Min tidigare uppdragsgivare* på Sveriges begravningsbyråers förbund, Ulf Lernéus bidrog med information om hur man hittar i register. Något som hjälpte till att lösa gåtan om vem Göthe Ohlsson egentligen var.

Det får vi nog läsa mer om i kommande delar av serien. I väntan på dem tycker jag du ska läsa Anne Skånérs text där hon undrar varför det är så tyst om övergreppen på pojkar. Den skrev hon 2011. Många år före sin tid.

*Jag har tidigare gjort deras fina tidning Memento i tio år.