Varför ser vi olika på gängvåld och våld riktat mot kvinnor?

De skjutningar som skett under senare år har skrämt och oroat människor i framförallt i Malmös, Göteborgs och Stockholmsorter. Dessa kriminella uppgörelser har fått konsekvenser både politiskt och juridiskt. Medialt har det rönt stor uppmärksamhet genom artiklar, intervjuer och stora rubriker. Forskare och grannar har intervjuats som bekräftat bilden av ett Sverige på fallrepet, vad gör regeringen!! Polisen har fått extra resurser och omgrupperats, allt enligt den strategi som finns vad gäller att bryta våldsspiraler. Allt detta är förstås nödvändigt, de kriminella uppgörelserna måste stoppas. Dessa hämndvendettor.

Det jag däremot reagerat mot är hur dessa våldsdåd behandlas i jämförelse med alla de misshandelsfall och mord som kvinnor i nära relationer utsätts för. Kvinnor som lever i skräck för sina män eller sitt ex som det ofta handlar om. Nästan varje dag kan man läsa en liten rubrik inne i tidningen om att man funnit en svårt misshandlad eller död kvinna i en lägenhet och att den man som kvinnan hade en relation till är misstänkt. Ofta finns barn som vittnen. Alla dessa kvinno-offer blir en liten notis, trots att det dödliga våldet är minst sagt lika brutalt och med en utgång lika tragisk. Ibland kan ett kvinnooffer skapa stora rubriker och då handlar det ofta om ett överfall på en kvinna på väg hem sent på natten av en okänd gärningsman eller som är spårlöst försvunnen.

Varför tycks dessa kvinnliga mordoffer i nära relationer inte betraktas med samma allvar, med samma rubriksättning eller skapa samma aggressiva politiska debatt? I julhelgen dog två kvinnor till, mördade av sina män. Offer som offer kan man tycka, men den uppståndelse och den politiska debatt som gängrelaterat våld skapar, blir något mer. Betänk om alla kvinnomord eller grova misshandelsfall i nära relationer skulle slås upp på samma sätt med stora feta rubriker på tidningarnas förstasida, krav på regeringens avgång, fler poliser (inte bara lite kommunala medel till en kvinnojour som ofta arbetar med stöd av volontärer), längre straff med mera, då skulle det bli tydligt att alla dessa fall är ett samhällsproblem, istället för ett familjedrama. Då kommer också samhällets lösningar att få en annan inriktning.

Claudette Skilving

Läs mer: I händelse av min död