Den skenbara skoldebatten

Min dotter sitter och pluggar sin kemiläxa – snart är det prov. Hon har ingen lärobok. Hon har med sin mobil fått fota kapitlet, för andra klasser måste också ha kemiböckerna! Det är samma vecka som Jan Björklund lanserar att han vill tillsätta en internationell skolkommission för att utreda hur den svenska skolan ska gå vidare efter den usla PISA-rapporten.

Om man på nära håll följer vardagen i en vanlig kommunal högstadieskola, får man ibland rena overklighetskänslor av den intensiva skoldebatten i media. Och olika mer eller mindre högt flygande frågeställningar och förslag. För mig känns flera svar tämligen givna. Som att det inte är okej med 29 elever i klassen i alla ämnen, varje lektion. Inte halvklass en enda gång, inte ens under laborationer eller språkinlärning. För barn med minsta koncentrationssvårighet är det en hopplös inlärningssituation. Orsak: skolan har inte råd med undervisning i halvklass.

Eller som det här med bristen på ordenliga läroböcker. I stället gråa kopior ur olika böcker, i bästa fall hophäftade i rätt ordning och inte upp och ner utan åt samma håll hela häftet igenom. Av samma skäl. Skolan har inte råd med nya läroböcker, eller kan ens använda äldre klassuppsättningar. För när Lgr 11 infördes skulle gamla böcker ut och nya in. Fast dom inte fanns framme än. Men det är också så att man inte haft råd att förnya så snabbt som man borde för att alla elever ska få egna böcker.

Det vore inga problem att jobba utan läroböcker, om man hade en pedagogik som byggde mera på elevernas egna efterforskningar, att tillsammans med en eller flera kamrater göra egna arbeten kring Mesopotamien till exempel, eller transporter på land genom århundradena, var man hittar organiska föreningar eller vad som är skillnaden på demokrati och diktatur. I en process av aktiv inlärning. Och fick redovisa på ett sätt där man tränar att också förmedla till andra på olika sätt vad man lärt sig, använda olika uttryckssätt t ex med inslag av både bild och musik, gestalta i anföranden eller med hjälp av digital teknik.

Men se det hör flumskolan till och nu gäller ordning och reda, dvs den kunskap som räknas finns i vissa utvalda böcker, i kapitel som ska betas av och pluggas in. Sen ska var och en redovisa vad som fastnat på ett prov, där resultatet ska bedömas individuellt och betygsättas. Det är ofta prov, i varje ämne hela tiden. Där man mäter det som går att mäta. För att sen betygsätta – det vore mera korrekt att tala om veckobetyg än terminsbetyg. Svenska elever är ständigt bedömda och sorterade. Du vet precis vem som är school-smart och prickar in höga betyg och hur bra eller dåligt det går för just dig.

Men i en pluggskola måste man ha ordentliga läroböcker. Egna böcker som man kan stryka under i, göra noteringar och egna kommentarer. Inte läsa från en liten bildruta i mobilen!
En skola som vill ha bra resultat måste skapa bra inlärningssituationer. Dvs mindre grupper och flera pedagoger. Det finns inga genvägar – om man menar allvar.

De duktiga eleverna klarar det mesta, även de senaste årens reformer. Det är de som inte är mönsterelever som blir svikna – om igen och hela tiden. Som sitter där med lösryckta delar av en svårbegriplig samtid, dåtid och verklighet, i ämne för ämne. T ex har Mesopotamien dykt upp som historia förra året, som religion för ett halvår sen och som språkhistoria nyligen – i stället för att flera ämnen samarbetar i större projekt. Men javisst ja, det var flum. Det – och att mäta kunskap på ett annat sätt än det som går att mäta – i skriftliga prov.

Jag gick i läroverket på 60-talet. Det var en elitskola, hälften var redan bortsållad till Centralskolan. Skillnaden mot nu var att vi hade lektorer som kunde sina ämnen och som inte var så beroende av att förmedla sammanfattad, summarisk och ytlig kunskap – utan samband, sammanhang, bredd och djup. Det blev spännande att lyssna till och gavs plats för diskussioner. Fast betygshetsen låg som en våt filt över oss.
Den där filten är tillbaka, men i en skola utan resurser. En skola som inte prioriteras – annat än i politiska utspel.

Men vem sa att skolan skulle vara kul? Att den skulle väcka elevernas nyfikenhet? Svara mot en grundläggande mänsklig LUST att lära!

Maria Wallin
chefredaktör, socionom, gymnasielärare – och mamma

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

7 Kommentarer

  1. Lotte Johansson den 26 jun 2015 kl 09:39

    Om man sedan tittar på schemat kan man ofta se att det inte längre finns längre raster varken på fm eller em i många skolor, i af inte med någon kontinuitet p ga av dagarna ska kortas. Med 5-10 minuter mellan lektionerna, när är det tänkt att eleverna ska hinna inta någon form av gemensamt mellanmål? Äta är en social grej och goda vanor måste implementeras tidigt, varför inte bara behålla goda vanor. Fruktstunden på fm försvinner i samband med förskoleklass och em mellis i samband med åk 6 eller 7. I skräckexempel som 10 minuter efter idrott ska de både hinna duscha (2-3 duschar kanske), hinna förflytta sig och fylla på efter träningen med något mellanmål! Sen undrar vi varför ätstörningar och stress bland unga ökat lavinartat i Sverige.

    Ska klasserna hållas i denna storlek så se till att det alltid finns två pedagoger i klassrummet istället för att ständigt skicka iväg elever till specialpedagogerna.



  2. Maria Wallin den 21 jan 2014 kl 11:42

    Nej Lena, det blir inte jag klok på heller. Det ger inte barnen rätt förutsättningar.
    Monica, det är en vanlig kommunal skola jag beskriver.
    Tack Berit för gedigen kommentar. I mitt inlägg Den skenbara skoldebatten 2 kan du läsa mitt svar.
    mvh
    Maria Wallin



  3. Webmaster den 21 jan 2014 kl 11:18

    Läs även Maria Wallins kommentar, ”Den skenbara skoldebatten 2”.



  4. Hanna den 18 jan 2014 kl 21:59

    JAG är övertygad om att det stora misstaget i den svenska skolan var att kommunerna fick ta hela ansvaret. Nu sätter man dem resurser man anser var ” tillräckliga ” utan att undersöka behovet. Budget i all era, men budet är siffror tagna ur luften, utifrån ”tor” inte vetenskap, veta det gör man efteråt. Det måste finnas större flexibilitet för varje skolledare att anpassa ”budget” efter behovet för ALLA elever. Känner stor oro för framtidens skola i Sverige, har 4 barnbarn som snart behöver lita på systemet för sin utveckling.



  5. Monica Jalke den 16 jan 2014 kl 14:31

    Är detta privata skolor eller kommunens skolor ”Lena´s son skola och Berit´s skola? Är det enbart ett problem hos privata eller är det ett övergripande problem hos båda?



  6. Lena den 16 jan 2014 kl 12:33

    Min sons klass i trean de delar No böcker med paralellklassen.
    Så de får inte ta med sig boken hem.
    Men prov ska de ha! Blir inte klok på detta ?



  7. Berit af Geijerstam den 16 jan 2014 kl 12:18

    Kommunaliseringen medförde att den enskilda kommunens politiker fick ansvaret över lönesättning och kunskapskraven för bl a adjunkter och lektorer. De statliga regler som tidigare styrde vilka som kunde få fast tjänst eller vara lärare på högstadiet och gymnasiet försvann. Att löneutvecklingen för de f d adjunkterna, i demokratisk anda omtitulerade till lärare, pedagoger, lotsar, m m, och lektorerna till slut blev en ren förlustinvestering i utbildning har naturligtvis medfört att utbildning till lärare inte ligger i prio ett för för landets studenter.

    Kostnaden för läroböcker har väl hela tiden legat hos kommunen men allt dyrare läroböcker och en pedagogik som skickade ut eleverna att söka egen kunskap i icke existerande skolbibliotek, eller till bibliotek utan utbildade skolbibliotikarier medför naturligtvis att frågan om läroböcker blir en ekonomisk fråga snarare än en pedagogisk. Att läroböcker oftast är skrivna av erfarna lärare och ger en god introduktion i de ämnen de behandlar och att studier oftast förutsätter att man kan stryka under, göra anteckningar i marginalen, etc det tycks inte vara allmän kunskap längre.

    Det tar minst en generations skolgång för att man ska kunna riktigt utläsa resultatet av skolreformer. Göran Perssons kommunalisering av skolan som påbörjades i början av 1990-talet är en stor del av förklaringen till de resultat vi ser av PISA-undersökningar och andra slags utvärderingar.

    Ska svenska skolan visa upp bättre studieresultat behövs välutbildade lärare, läroböcker till alla elever, en klasstorlek och en arbetsmiljö i klassrummet och på skolan som ger förutsättningar för studier. Må lusten att lära ut och lusten att ta in ny kunskap bli det som präglar den framtida svenska skolan! Men då behövs förändringar i den riktning som nu påbörjats! Resultatet av dessa kommer naturligtvis inte över en natt.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021