ESSÄ I 2000-talets offentliga samtal har identiteten blivit självklar och helig. Precis som alla människor har ett “lika värde”, har också vi alla en okränkbar identitet, verkar rådande konsensus säga. Men på samma sätt som värdets natur är luddig – var kommer det ifrån och vad innebär det i praktiken att mitt värde är detsamma som någon annans? – är identitetens definition och roll oklar. Siri Landgren efterlyser en ny utgångspunkt för mellanmänsklig samvaro i allmänhet, och för transvården i synnerhet, där vi släpper det tvångsmässiga kategoriserandet.