Svett, spott och mycket hjärta med The Libertines

Elinor Ernqvist Östlihn har länge drömt om att få se The Libertines. På Gröna Lund blev den drömmen sann. Höll de måttet och kunde bandet nå upp till förväntningarna?

På Gröna Lund, klassisk konsertmark river The Libertines av Good old days som första låt, med klös. Bandet är ohämmade rockrävar. Detta hade dom gjort tidigare och det märktes.

The Libertines är en brittisk musikgrupp bildad 1997 av Carl Barât och Pete Doherty. Carl Barât har spelat i bandet Dirty pretty things samt solo och Pete Doherty sjunger också solo och är med i bandet Babyshambles.  Jag tycker att dom båda är bäst i The Libertines. Dom har nog dragit ner på droger och alkohol, i alla fall märktes inget av det på scenen. Hela bandet såg pigga och fräscha ut.

Dom körde låten You are my Waterloo med ett smäktande vackert gitarrsolo. Men den var sorglig också med texten som Pete sjunger: ”And you are the only lover I had that slept  with a knife.” Det säger en hel del om textens innebörd. Pete var under hela konserten inne i musiken, blundade stundtals under flera av låtar. Det här är inga amatörer, det är ett som är säkert. Dom fick med hela publiken när dom spelade sin klassiska Time for Heroes. De lyste upp Grönan som en spotlight med ljusshowen. 

Kanske att det  inte var blod, svett och tårar som var på agendan eller rättare sagt istället var det svett, spott och mycket hjärta. Pete spottade vatten ut på publiken vilket kanske inte var det fräschaste. Men musiken var av hög klass i alla fall. 

Synd var att konserten varade för kort tid, 1 timme och 40 minuter. Jag personligen ville bara ha mer och återigen mer. Av musiken och dessa välklädda killar. 

Vad hände med min dröm om att få uppleva bandet live? De höll måttet ja, med råge. Inga brutna revben trots att vi stod på tredje rad och det var moshpit* bakom oss. Nej, spelningen gick lugnt och sansat, vi kunde njuta utan att få en armbåge i sidan. The Libertins höll klass och stil. Det var väldigt vackert när folket sjöng med och kunde varje textrad, alla var nog exalterade och hade väntat länge på att få se bandet.

Men det vackraste var när de spelade Dont look back in the sun. Då kände jag att mitt musikbatteri var laddat med nostalgi. Det här blir en musikalisk karamell att suga på. Så länge leve The Libertines. 

Text: Elinor Ernqvist Östlihn

* Moshpit = ett område framför scenen på en konsert, särskilt på punk-, metal- eller högenergiska shower, där publiken dansar och moshar, det vill säga, knuffar, trängs och hoppar. 

The Libertines
Gröna Lund
28 maj 2025