Välgjord fantasy
The legend of Ochi är Isaih Saxons långfilmsdebut. Den inleds lovande med magiskt vackra vyer och med huvudrollsinnehavarens Yuris (Helena Zengels) stämma, en berättelse om ön Carphatia i Svarta havet, där varg, lo och björn är naturliga inslag. En avlägsen plats, där nutid möter dåtid och mystiken genomsyrar både naturen, kulturen och människornas vardag.
En stark fruktan för det okända präglar tillvaron, de vilda ochierna är ett ständigt hot. Yuri lever med sin pappa Maxim (Willem Dafoe) och sin adopterade äldre bror Petro (Finn Wolfhard) och en vilsen skara av unga pojkar som andra bybor lämnat i faderns vård för att tränas upp i kampen mot de fruktade ochierna.
Yuris mamma är försvunnen, enligt pappan är hon ett offer för de blodtörstiga ochierna. Det är en ständigt pågående jakt. Och fadern är en grandios och säregen figur som stundvis i sin riddarrustning tycks drabbats av ett förblindat galet raseri mot ochierna.
Efter en natträd lämnas en ochiunge kvar i tumultet som utbryter. När Yuri skickas ut dagen efter för att utföra någon vardaglig syssla hittar hon den vildsint och skrämd. Yuri knyter genast an till den lilla och hittar ett sätt att närma sig och bestämmer sig för att i smyg återföra ochiungen till sin familj.
Det blir en äventyrlig och strapatsrik resa. Samtidigt som Yuri hjälper den lilla att hitta sin familj släpper hon taget om sin egen. En modig och självständig resa som till slut leder till en försoning i hennes egen familj som splittrats.
Modern Dasha (Emily Watson) som lämnat familjen lever som en enstöring på en avlägsen plats där hon söker svar på gåtan om ochierna. Dasha har en flöjt som likt ochiernas sång, talar ett känslospråk som skapar ett band mellan ochierna och när de sjunger tillsammans kan mirakel ske. Ett språk som bär på en hemlighet, en urgammal kommunikation av helande läten. Dasha anklagar Maxim för att ha tagit dotterns inre röst, men det visar sig att Yuri bär denna språkmelodi inom sig.
Maxim kan inte förlåta Dasha för att hon gav sig av. De styrs av helt olika mekanismer, fadern av beskyddarinstinkt, fördomar och rädslor. Modern styrs av kunskap, lärdom, erfarenhet och lever mer i skymundan i samklang med naturen. Hon söker istället bot mot ochiernas giftiga bett.
Ochierna som en gång varit orsak till att familjen splittras blir nu det som för dem närmre varann. I den samstämmiga språkmelodin, när Yuri sjunger tillsammans med ochierna och modern spelar hennes och Maxims favoritmelodi skapas ett band av förståelse och förlåtelse. Kriget är över.
Filmen börjar lovande. Men ibland tappar jag fokus. Ibland är det oklart hur allt hänger ihop. Får en känsla av seriebok, en mytologisk historia i nutidsformat. Ibland är det tvära kast mellan långsamhet och ett rasande tempo. Kanske ambitionen fanns att få plats med allt i en och samma fantasy och äventyrsfilm.
Men det är även en berättelse om att att bli självständig och våga gå sin egen väg, en slags frigörelseprocess ur gamla fördomar, rädslor, traditioner och föreställningar.
Miljöer och platser är valda med omsorg. Och det mödosamma arbetet med att synkronisera ochiernas rörelser med skådespelare krävde sju personer. Ochierna är välgjorda och känns autentiska och kommer säkert finna sin väg in i både de yngre och äldre biobesökarnas hjärtan.
Jessica Rolfsdotter
The legend of Ochi
Manus och regi av Isaih Saxon
Fantasy/äventyrsfilm från A24
