”Sveriges tystnad om kriget i Gaza förskräcker”

11 nov 2024|Claudette Skilving||Debatt, Panterbloggen

0share
E-post
facebook
twitter
Tweeter

Jag har som gammal socialarbetare varit engagerad i vad som händer inom socialt arbete även sedan jag blev pensionär. Nu har mitt intresse minskat. Inga tankar eller reaktioner på dagens händelser får mig att fatta pennan och skriva. Hjärnan tycks vara tömd, trots att det händer saker så gott som dagligen. Arbetslösheten ökar, klyftorna i Sverige ökar, upprustning och krigsförberedelser ökar, nya repressiva förslag duggar tätt, men skrivlusten låter vänta på sig. Det är något annat som tar min energi, som nästan gjort mig förtvivlad. Det är kriget i Gaza och klimatfrågan. Två globala frågor som handlar om död och överlevnad och om en tystnadskultur som brett ut sig

Kriget i Gaza. Jag bevittnar nu ett krig som rasar mot palestinierna med ett övervåld som saknar motstycke och som västvärlden ser pågår men inte reagerar mot. De övergrepp som nu pågår på civilbefolkningen tycks inte väcka upprörda känslor. Hur är det möjligt!? Alla konventioner som länderna skrivit på till exempel Barnkonventionen, vad som är krigsbrott (att skydda civilbefolkningen) och alla uttalanden som FN-gjort om humanitära så kallade spelregler i krig.

Sydafrika anmälde Israel för folkmord till Domstolen i Haag, men ännu har inget beslut kommit och tiden går och dödsoffren blir bara fler. Dödssiffran är uppe i snart 44 000 människor, av dem utgör 30 000 kvinnor och barn, enligt den palestinska myndigheten i Gaza. Samtidigt har Israel i skuggan av Gaza gett godkännande till bosättarrörelsen att angripa, döda och fördriva människor från hus och hem. De israeliska soldaterna bombar och förstör stadsdelar till oigenkännlighet, träd och grönska, vattenförsörjning, sjukvård, skolor, kulturarv m m läggs i grus. Soldaterna kränker sjukvårdspersonal, förstör medicinsk utrustning, tillfångatar oskyldiga och pekar snart ut alla som Hamasanhängare, där barn och gamla offras.

Förnödenheter stoppas av Israels militär, lastbilar står i kilometerlånga köer med livsmedel som är livsviktiga för de svältande människorna. Inga journalister släpps in för att rapportera. USA:s ansvar är stort och utan deras vapen och stöd hade kriget varit slut för länge sedan och Blinkens alla resor är bara ett spel för galleriet som förlänger palestiniernas lidande och försvårar livsförutsättningarna för framtiden i området. Det blir allt tydligare att det handlar om en fördrivning av palestinierna för att utöka Israels gränser och lägga under sig deras land.

UNRWA, FN:s hjälporganisation anklagas för att organisationen är infiltrerad av Hamas och ska stoppas enligt Knesset i Israel. De insatser som snart kan ge befolkningen det enda skydd som återstår när allt annat är förstört. All kritik som tas upp mot Israels krig bemöts med att vi måste ge Israel rätt att försvara sig eller med att man är antisemit?! I Sverige har en kultur brett ut sig som tystar människor. Inga stora demonstrationer pågår. Varför? Jag är säker på att väldigt många svenskar anser att det som sker är ett orättfärdigt, ett inhumant och hänsynslöst krig, där civilbefolkningen är de största offren. Anklagelser om antisemitism riktas mot alla som reagerar mot kriget. Det visar att anfall är bästa försvar. Att kritisera Israels krigföring är inte ett försvar för 7 oktober och Hamas fruktansvärda brott. Det som pågår i Gaza och nu även på Västbanken är ett brott i sig som måste bedömas för det som sker mot civila sedan ett år tillbaka.

Det som pågår är ett resultat av den religiösa extremhögerns framväxt genom bosättarrörelsen i Israel och i USA, det handlar inte om judar, men har blivit ett politiskt vapen att tysta folk med. Jag är förtvivlad över att vi i Sverige har en sådan brist på kurage och mod och låter oss tystas, trots att vi vet att kriget i Gaza är orättfärdigt och ett brott mot mänskligheten.

Om vi slutar att uppfatta vad som är rätt eller fel, rättvist och alla människors lika värde, vilka framtidsperspektiv ger det?

Skriv ut PDF!

Skriv ut!

Claudette Skilving

Postad i Debatt, Panterbloggen

4 Kommentarer

yvonne zätterman åberg den 23 nov 2024 kl 20:47

Håller helt med Claudette! Tänker på Primo Levis bok ”Är jag en människa”. När det mänskliga perspektivet och omsorgen försvinner från oss som har råd och fortfarande relativt riskfritt kan försvara människovärdet, vilka är och blir vi då? Möter dagligen kränkningar på en extremt låg nivå i jämförelse med detta som sker i vår omvärld, men även där är det smärtsamt påtagligt att människan som vän och syster/broder inte betyder så mycket längre. Slåss mot detta dagligen men tröttande.
Carin Flemström den 16 nov 2024 kl 00:23

Pär. Tycker att du blandar ihop staten Israel med människor av judisk släktskap. Om Blinken är jude så betyder det inte att han stöder en viss politisk rörelse eller en viss stat. Lika lite är alla palestinier ansvariga för Hamas. Att demokraterna i USA inte stoppat vapenleveranserna till Israel har väl med geopolitiska maktöverväganden att göra och inte med personlig bakgrund.
Jag håller med dig om att mäns lidande underskattas men i Gaza gäller att kvinnor inte ens i fredstid hade mycket att säga till om. Hamas står för ett hårt kvinnoförtryck. Det patriarkala systemet förtrycker både män och kvinnor men på olika sätt och där män förutsätts förtrycka kvinnor och barn.
Pär Widmark den 15 nov 2024 kl 01:20

Sen måste jag tyvärr säga att jag avundas Claudette som ”bara” förskräcks av klimatet och Gaza.
Jag har lite mer stalltips;
Kriminalitet (tolvåringar mördar tolvåringar).
Pandemier (sägs komma att öka).
AI (sägs kunna utrota oss).
Ukraina (om Trump ger bort Ukraina så har vi Ryssland nästgårds).
I Sudan – förlåt mig – är det tio ggr värre än i Gaza, numerärt. Men inte ens en nyhetsredaktion klarar hur mkt som helst.
Kärnvapen (börjar mer och mer talas om i NORMALA TERMER!!)

Ja, jag har säkert glömt några hot. Så varför utsätta sig för all denna information, när man t o m har taskiga nerver och i princip inte en anhörig?
Jo, för det gör mig i bästa fall ödmjuk. Jag HAR det väldigt bra och ombonat jmfrt med folket i Gaza och många många andra människor.

Men som samtiden ser ut, och som den kablas ut, så tycks det som om man förutsätter att alla har nerver av stål eller går omkring som apatiska och likgiltiga zombies.
Vad rör det mig? Ungefär. När jag pratar med människor om den gigantiska rävsax vi sitter i så säger bara folk; Du kan ändå inte göra nånting åt det där, så bry dig inte om det.
Men jag tänker inte låta mig avtrubbas!! Jag kan vara tacksam för att samhället Sverige – än så länge – för en förlamad, amputerad och traumatiserad människa, ger mig de medel jag behöver för att leva ett i någon mening behagligt liv.
Men jag kan inte rekommendera människor att ägna sig så mkt åt världens dårskap som jag gör.
Pär Widmark den 14 nov 2024 kl 23:18

Yep. Det är på kornet allting.
Fast en liten klyscha retar jag mig på, den är ÖVERALLT. Kvinnor och barn.

Ja barn som kanske är fem år, just fått ett jag, just börjat glädja sig åt ett framtida lyckligt liv. De dör under våldsamma plågor av splitter, begravda under rasmassor, slits i stycken av bomber, av svält, av törst. Av brännskador där ingen smärtlindring finns, inga opiater alls. Av en katastrofal amputation ute på den skitiga gatan utan nån som helst sanitet eller smärtlindring, ingen nedsövning (jag vet att det behövs, jag är själv amputerad).
Detta är ett brott som saknar motstycke i historien, kanske jämbördigt med Förintelsen rentav. Ur individens synpunkt menar jag, inte i omfång, det vore att häda. Precis som Israel hädar när de jämför 1400 offer i Hamas-attacken med 6 miljoner år 1945. Nå, runt dessa barn finns inga vuxna som ens förmår trösta eller ge hopp, för de vet så väl att inget finns.
Men jag retar mig på detta med ”kvinnor”. Vuxna. Detta kanske är semantiskt nonsens, men jag undrar varför kvinnor har en särställning. Eller rättare sagt varför män betraktas som smörja, som något av starkare material, något som vi kan avvara, några som per definition ändå är onda p g a kön, några som det gör mindre ont i när de dör än det gör i kvinnor.

Ja, jag tyckte bara det borde nämnas NÅN gång. För detta ”många av dem kvinnor och barn” ja, jag kanske är korkad men jag förstår inte varför kvinnor ska betraktas som bräckligare, eller omvänt, män som kanonföda.

Sen invänder jag mig mot att det är tyst. I vilken värld då? Det finns inte ett västerländskt land som inte dagligen kablar ut dessa fruktansvärda Gaza- (och nu Libanon- ) bilder. I Sverige finns massor av tåg och manifestationer mot folkmordet. Och FN:s Torres har krävt omedelbart upphörande gång på gång. Man kan inte förvänta sig att ett land som Sydafrika ska ha en särskilt stark röst. Så tystnad varken ser eller hör jag.

Skulle du fråga en KD:are eller en SD:are skulle de nog snarare påstå att hela det ”vänsterliberala klägget”, låt säga media, är KRAFTFULLT pro-Gaza och anti-Israels krigsföring. Radio, tidningar, teve.

Sen kan ju dessvärre Sverige inte göra ett jota. Frågan är om USA ens kundeom de hade velat, eller vågat, kunnat stoppa det här ”självförsvaret”. För Netanjauhu har sagt att han gör precis vad han vill oavsett omvärlden. Jag är en Demokrat, om jag vore amerikan. Men det jag är rasande på är att Biden och Blinken inte har sagt: HIT MEN INTE LÄNGRE. För mycket länge sen.
De kanske hade vunnit valet på det. Fast kanske inte med den ofattbara judiska lobby som finns i bägge partierna. Och det här är problemet (förutom religion); Blinken, den fege och veke, är själv jude, så det förpliktigar. Biden sa tidigt att ”vi är med Israel hela vägen”. Om man backar från sånt så kan det vara partipolitiskt självmord. Men de kanske hade erhållit respekt. För det gick ju som det gick ändå, i valet. Och nu blir det värre, det vi upplevt hittills är bara ett förspel.

Vad Israel måste göra, vad tänkande, kännande judar måste göra, är att SLUTA köra med Förintelse-kortet i PRECIS varenda sammanhang. Förintelsen rättfärdigar allt, t o m om de själva förintar. Det måste upphöra, men som vanligt är rösterna i Israel för få och för svaga.

Jag går i kyrkan, men jag vill upphöra med det, av vissa skäl. Religion rättfärdigar allt, inte minst Undergången, som finns som slutmål inom alla religioner. Jag vägrar, jag kan inte annat att tänka såhär:
Skulle Hamas terror-attentat ha ägt rum utan religion? Skulle Israels ohyggliga svar funnits utan religion? Skulle Trumps mega-seger varit möjlig utan religion? Skulle ens Israel i den form det har utvecklats funnits utan religion? Nej och åter nej.

Vad gäller ”folkmord”, så lägger folkmordsexperter pannan i djupa veck och grubblar… ett krav på själva etiketten är att det finns ”uppsåt”. Herregud!! Spelar det ens nån roll i denna apokalysm?? Och ja, jag tror att Netanjauhu och högerhökarna i Knesset har och hade ”uppsåt”.