Interaktiv cirkuskonst i Paris förorter

Många olika yrkesgrupper möter i sitt arbetsliv människor med psykisk ohälsa eller andra motgångar. Kajsa Hede berättar om sin syster Linda som arbetar som konstnär i Frankrike. Linda gör installationer bland människor som bor i utsatta områden och ofta är ovana vid konst. 

Min syster Linda Hede bor i Paris sedan 1981. Hon och hennes dåvarande man Alain skaffade en ateljé tillsammans. Alain var arkitekt och Linda ville inte arbeta ensam som konstnär. Det var då hon kom i kontakt med Eric, som redan arbetade med offentlig konst. Han hade ett folkligt förhållningssätt till konsten, vilket Linda tyckte var roligt och inspirerande att vara en del av.

De började skapa evenemang och performance som kan beskrivas som stora lekplatser – ofta installationer på 20 gånger 20 meter eller ännu större. Ibland driver de projekten själva, och ibland i samarbete med andra aktörer under festivaler. Deras evenemang är alltid gratis och finansieras av kommuner eller regioner. De fokuserar ofta på att nå ut till utsatta områden, där publiken inte alltid är van vid konst. Det finns en stark tradition av gatukonst i Frankrike sedan 1980-talet, och politiken har satsat på att främja den här typen av kultur och upplevelser.

Barnen kan leka så länge de vill, ofta blir det flera timmar
Foto: Linda Hede

Linda upplever att det idag finns många säkerhetskrav och regler som styr hur evenemang får genomföras. Trots detta försöker de göra sina projekt fria och lekfulla. Ett exempel är en karusell för barn under sju år, där de äldre får hjälpa till att skjuta på. Ofta uppstår till och med köer av vuxna som vill skjutsa karusellen framåt!

Under installationerna spelar Lindas nuvarande man, Patrick, musik och sjunger allt från klassiska stycken till visor och pop. Vuxna brukar sjunga med eller titta på medan barnen leker. Barnen kan leka allt från tio minuter till flera timmar.

Sommaren 2024 har Linda, Eric och Patrick turnerat över hela Frankrike, Belgien och Luxemburg. Tidigare har de även turnerat i Norge och Sverige, då de kombinerat arbete med semester och besökt familjen.

En av deras populära aktiviteter är att låta besökare dekorera hattar med färgglada band och former. Mycket av deras spektakel är fyllt av färger som skapar en stark kontrast mot omgivningen. Det påminner om en cirkus med vimplar och flaggor som tak över evenemanget, och besökarna får leka så länge de vill.

Laforaine är namnet på verksamheten
Foto: Linda Hede

Deras bas ligger i en hangar på 600 kvadratmeter i Ivry, precis utanför Paris. Där har de även andra lokaler med en trädgård. Hangaren används för att lagra och tillverka nya dockor, karuseller och spel.

Eric och Linda är egenföretagare och tar in timanställd personal vid behov. Deras verksamhet heter Laforaine, uppkallad efter en av deras dockor, med en stor kjol, som ofta används i parader.

Text: Kajsa Hede

Om Linda Hede
Linda började på konstakademin Beaux-Arts i Paris, där hon kom in på teckningsprogrammet. Efter ett par år blev hon utbytesstudent i England och tillbringade två terminer på Chelsea Art School. Sedan återvände hon till Paris och studerade skulptur. Efter att ha testat olika konstformer tog Linda in examen och fick diplom i litografi.

Linda fotad av sin syster Kajsa.

Under några år åkte Linda till Sverige för att ha vad hon kallade en ”arbetssemester” tillsammans med vänner. Hon arbetade då på Grafiska Sällskapet, Konstnärernas Kollektivverkstad och Grafikens Hus i Mariefred.

Artikeln är först publicerad i Vox vigor.

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Ladda ner Socialpolitiks nyhetsbrev här!

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 31 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021