Förfallet inom Kriminalvården

Medan regeringen ger polisen allt större befogenheter och fler verktyg för att bekämpa de kriminella nätverken och den så kallade organiserade brottsligheten för att fler och fler ska bli lagförda, fungerar Kriminalvården allt sämre på grund av personal- och platsbrist.

Vi som är frihetsberövade drabbas av detta dagligen. Bland annat genom försämrad sjukvård, obefintlig ventilation i allmänna utrymmen och bostadsrum, trängsel i allmänna utrymmen och gym. Lokaler och utrustning repareras inte, det är oändligt långa väntetider på beslut och på att få upp saker från förråd och än värre – inkompetent personal. Mycket mer skulle kunna tas upp men jag beskriver det vi intagna upplever som värst och mest frustrerande i dagsläget.

Dålig ventilation och försämrad sjukvård
Den dåliga ventilationen har under sommaren lett till att intagna med högt blodtryck, eller andra problem som till exempel hög ålder och hjärtbesvär, har blivit tvungna att köras till sjukhus för vård. I vissa bostadsrum har det under sommaren varit 38 grader varmt nattetid på grund av den undermåliga ventilationen som inte byggts eller anpassats för dubbelbeläggning. Bostadsrummen var från början tänkta att härbärgera en person.

Jag råkade ut för en knäskada när jag spelade fotboll i sporthallen. Enligt en annan intagen, som är utbildad naprapat, är det högst troligt att jag har skador på ledbanden och även en meniskskada. Trots skadans omfattning fick jag vänta på kryckor i ett dygn. Det tog ett och ett halvt dygn innan en sjukvårdare tog en titt på mitt knä. Därefter tog det en vecka innan jag fick träffa en annan sjukvårdare. Nu har det gått mer än två veckor utan att jag, trots upprepade påtryckningar och sjukvårdslappar, har fått träffa en läkare eller röntgats.

Trängsel
I gym och allmänna utrymmen är det ofta en enorm trängsel då lokalerna anpassades för ett visst antal personer när anstalten byggdes. Nu ska lokalerna räcka till det dubbla antalet. Detta leder till ökad irritation mellan intagna, och eftersom vi som sitter här inte är Guds bästa barn leder ofta sådan irritation till handgemäng. Lokaler och utrustning, som till exempel tvättmaskiner, kranar, handfat och tv- apparater, repareras inte förrän långt senare efter att problemet påtalats eller inte alls. Även sådant leder till missnöje bland oss intagna. 

Lång väntan på beslut
Oändligt långa handläggningstider innan man får beslut skapar stor osäkerhet. Det kan vara allt från småsaker som önskan att få godkänt för att få in cd-skivor till väldigt viktiga och avgörande beslut om permissioner, villkor, utslussning och nedklassning till anstalt med lägre säkerhetsklass. När man väl fått beslut på att det är ok att få ta emot till exempel cd-skivor och de skickats till anstalten kan det ta fem till sex veckor, ibland längre tid, innan man får upp skivorna från förrådet till sitt bostadsrum. Som skäl till detta anges hög belastning på grund av den höga beläggningen.

Låga krav för anställning
Eftersom antalet frihetsberövade ökat kraftigt har behovet av personal också ökat markant. Detta har i sin tur lett till att Kriminalvården sänkt kraven för att anställa folk avsevärt. Man har slopat kraven på fullständiga gymnasiebetyg och kortat ner internutbildningen från sexton till åtta veckor. Även den som inte blir godkänd efter internutbildningen blir anställd och får börja jobba på häkte eller anstalt för att senare kunna bli godkänd. När man betänker de låga kraven för att bli anställd är det inte förvånande att personalens kompetens sjunker till låga nivåer, vilket vi intagna blir lidande av. Standardsvaret, när man frågar en kriminalvårdare om något, är nu för tiden ”jag vet inte” eller ”det är inte mitt ansvar”. Om man har något att klaga på, exempelvis om man tycker att kriminalvårdarna gör fel, blir svaret nio gånger av tio ”vi gör bara som vi blir tillsagda”. 

Att plitarna, som vi intagna kallar kriminalvårdarna när vi är snälla, inte ens behöver klara internutbildningen medför att de flesta av dem inte har någon som helst koll på vilka regler och lagar som gäller för anstalt och häkte. Detta leder till frustration och irritation bland oss som sitter, eftersom de flesta av oss har gedigna kunskaper om vad som gäller. 

Regeringen vill sänka dygnskostnaden ännu mer
Aldrig någonsin under det decennium jag åkt ut- och in på häkten och anstalter har det varit så mycket strul med enkla rutiner som postgång, kioskleveranser och förrådsfrågor som nu. Ej heller har service som sjukvård, svar på frågor om hemställan och beslutsmeddelanden varit så undermåliga. Ändå har regeringen begärt att Kriminalvården ska undersöka hur myndigheten kan dra ner ytterligare på dygnskostnaden för de intagna. 

Representanter för regeringen borde göra ett besök i verkligheten och lämna sin sagovärld på Rosenbad för en stund för att se hur det ser ut på anstalter och häkten i dagsläget.

MÖ

Socialpolitik har skickat texten till Kriminalvården för kommentarer den 9 september men ännu inte fått något svar.