Rastlös

Rastlös jag vandrar i cellen 
mitt hjärta i bröstet slår takt 
nycklarna rasslar om kvällen 
vet att det är tjyvarnas vakt

När ska detta ensamma helvete sluta 
när ska satan få ro i mitt bröst 
när ska jag tryggt min stämma få luta
mot en säng av min älskades röst

Jag är här omringad av dårar 
och rastlösa unga män 
deras attityd ger mig kalla kårar 
för jag känner igen deras säregna sätt

Jag har i mina tankar sett
hur fäder och mödrar sitter 
med knäppta händer och rinnande tårar 
när de i ensamhet böner har bett

Jag minns min egen barnabön 
och lyckan kommer lyckan går 
vem kunde ha vetat att jag ber om samma bön 
bakom lås och bom där jag räknar mina år 

Raoul i Stillot Skänninge