Berörande om manlig kärlek och vänskap

Efter den oemotståndliga Ett litet liv från 2015, har nu den amerikanske författaren, journalisten och redaktören Hanya Yanagihara äntligen kommit ut med en ny bok: Mot paradiset. Bägge böckerna är riktiga tegelstenar men samtidigt berättelser som jag aldrig vill ska ta slut.

Återigen skildrar författaren manlig vänskap och manliga relationer på ett okonstlat sätt. I Ett litet liv fick läsaren följa fyra killar från när de lär känna varandra på college och sedan under deras fortsatta liv i New York under 1990-talet och tidigt 2000-tal. En oförglömlig och djupt gripande berättelse.

I Mot paradiset får vi följa olika personer, framförallt män, i tre olika tidsperioder. Till en början utspelar sig berättelsen i New York under slutet av 1800-talet för att sedan hoppa till Hawaii och New York under slutet av 1900-talet för att avslutas med en dystopisk framtidsskildring av New York under slutet av 2000-talet.

Den första skildringen handlar om den rike och nervöst drabbade David och hans kamp för att bryta upp från den dominerande farfadern samtidigt som vi får följa hans egen enorma kärlek till den fattige Edward.

I den andra berättelsen skildras hur en annan David arrangerar en sista måltid med en äldre man döende i AIDS, medan hans egen far, den Hawaii-ättade egentliga kungligheten ligger döende på ett psykiatriskt sjukhus. Och i den tredje och slutliga delen får vi följa den unga flickan Charlie, som i ett New York drabbat av upprepade pandemier som skapat en totalitär regim, upptäcker sin mans otrohet med andra män. Samtidigt som hennes farfar, en briljant virolog, avslöjar hur han själv råkat vara med om att bygga upp denna diktatoriska stat och nu försöker rädda barnbarnet Charlie ut ur den.

Olika platser och tider och olika berättelser, men gemensamt har de det lilla huset på Washington Square och de gemensamma namnen David, Charles och Edward. Allt hänger ihop på något sätt.

Jag blir känslomässigt berörd. Speciellt av den avslutande delen som på ett så verkligt sätt skildrar en värld drabbad av miljöförstöring och av ständigt nya virusangrepp. En utveckling som inte känns helt främmande efter vad vi får vara med om i nutid.

Och som homosexuell man känns det helt
fantastiskt med en författare som skildrar kärlek mellan män på ett okonstlat och självklart sätt.

Det kanske kan låta lite grått, trist och sorgligt. Och så är det. Men samtidigt är berättelserna skrivna utifrån författarens egen princip att – om äkta elände finns, så finns det även äkta och ren kärlek.

Peter Roth

Mot paradiset
Hanya Yanagihara
Översättare: Niclas Nilsson 
Albert Bonniers förlag

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i ,

1 Kommentar

  1. Pär Widmark den 17 aug 2022 kl 16:26

    Utan att på något sätt polemisera mot recensenten, då jag inte ens läst boken, så låter det elände och dystopier som verkar skildras i boken inte på minsta vis skilja sig från den krassa, och vanliga verkligheten, eller väldigt nära förestående.
    Personligen så har jag nästan slutat läsa samtidslitteratur eftersom verkligheten och nyhetsförmedlingen på alla håll och kanter verkar överträffa allt som finns kvar att hitta i fantasin eller ur ens egna liv. Är det därför alla verkar skriva autofiktion nuförtiden? Eller på en glidande skala åt båda hållen – den exakta verkligheten fast med namn utbytta, eller tvärtom författaren som jaget och utifrån det friskt skarvande eller ren fiktion.
    Detta bara något som väcks hos mig, har inte mycket med recensionen att göra, som var mycket bra. Och säkert bra bok.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021