Allmängiltig sensmoral

I romanen Äpplet faller inte berättar författaren Liane Moriarty om den på ytan mycket lyckliga och lyckade familjen Delaney som lever i en villaförort till Sydney. En sådan där förort där alla har en swimmingpool på tomten. Men hos Joy och Stan Delaney har man istället en tennisbana.

För det var så makarna möttes, och det var så de fortsatte att bygga upp sitt liv – kring tennisen och kring drömmarna om sportsliga framgångar. Dels för egen del som spelare, dels för det tennisföretag som de byggt upp. Framförallt fanns förhoppningar om framgång för barnen, och den store talangen Harry Haddad, som allihop tränades av pappa Stan. Ja, deras liv kretsade så totalt kring denna sport att mamma Joy fick förslaget på en memoarskrivarkurs att hennes kommande bok borde heta Game, set, match. Historien om en tennisfamilj.

Men bakom denna till synes lyckade och välfungerande familj döljer sig naturligtvis hemligheter, och andra mindre bra saker, som sakta men säkert börjar komma upp till ytan efter att en ung okänd och blodig flicka plötsligt en kväll dyker upp och knackar på Joys och Stans ytterdörr och ber om hjälp. Hon blir naturligtvis insläppt och akut omplåstrad. Men hon blir kvar i huset och gör sig själv i stort sett oumbärlig. Naturligtvis börjar de fyra vuxna och utflugna barnen Amy, Logan, Troy och Brooke att ana oråd. Speciellt efter den dagen då mamma Joy plötsligt försvinner helt spårlöst. Lever hon eller har hon blivit mördad? Och vad har Stan för del i försvinnandet? De blodiga såren i hans ansikte ser ju ut som rivmärken av kvinnonaglar. Och vart har den okända unga kvinnan tagit vägen?

Jag gillar den här boken. Rent språkligt är den väldigt välskriven. Jag kan vila i orden och njuta av läsningen. Dessutom är det en finurlig och lite annorlunda historia med överraskande vändningar här och där som håller mig fångad och gör att jag vill läsa vidare för att få reda på vad som kommer att hända. Sen är själva sensmoralen allmängiltig, då jag tror vi alla kan känna igen oss i alla de små lögner vi uppfostrats med i våra uppväxtfamiljer och som vi fortsätter att leva med. Ibland lite pinsamma men ibland så där fåniga att vi kan skratta åt dem.

Författaren beskriver allt detta på ett mycket kärleksfullt sätt som gör att jag blir varm och glad i sinnet. För vi är ju trots allt bara människor.

Peter Roth

Äpplet faller inte
Liane Moriarty
Albert Bonniers förlag