Flyktingars rättssäkerhet satt ur spel

Den onödiga flyktingkrisen är en gedigen, genomarbetad beskrivning av hur de asylsökande hanterats under de senaste åren. Boken är skriven av jurister, socialarbetare, läkare och volontärer som mött flyktingarna i sin dagliga gärning.

Resultatet är förödande för våra myndigheter, främst Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Asylutredningarna är i de flesta fall illa utförda och generellt till de sökandes nackdel. Interna utredningar inom Migrationsverket har påtalat missförhållandena utan att det lett till ändringar. De fåtal ärenden JO granskat har alla varit behäftade med fel.

De nya lagar som antagits under senare år har varit hastverk och med det gemensamma syftet att försvåra rätt till asyl. De har kritiserats av flertalet juridiska instanser.

Granskningen av Migrationsverket visar att handläggarna konsekvent arbetar för att avslå asylansökningar. Man feltolkar lagar, hittar inte tillämpbara skäl för att ifrågasätta de sökandes berättelser. Migrationsdomstolarna följer enbart Migrationsverkets beslut. Särskilt de sökande som hävdar att de är homosexuella eller övergivit islam blir feltolkade och ifrågasatta i varje detalj.

Ett tydligt exempel är åldersuppskrivningarna. Generellt hävdas att dokument från hemlandet kan vara falska och att intyg från läkare och socialarbetare är subjektiva medan handläggarna bedömer åldern efter vad de tycker sig se. I ett ärende blev en yngre broder uppskriven till över arton år medan den äldre ansågs vara under arton.

De medicinska testerna har av en samlad forskarkår dömts ut som ovetenskapliga. En granskning av 137 fall där Rättsmedicinalverket bedömde knäleden som fullmogen, och därmed ansåg att personerna var över arton år, har gjorts av de tyska forskare som tagit fram metoden. I 55 procent av fallen kom de tyska forskarna till ett motsatt resultat jämfört med Rättsmedicinalverket..

Några slutsatser kan dras. Samtliga skribenter är övertygade om att regeringen står bakom den restriktiva behandlingen. Den är beordrad av verksledningen som i sin tur har fått direktiv av regeringen att vara restriktiv. Jämför med Annika Strandhälls order till Försäkringskassan att få ner sjuktalen.

Resultatet har blivit att asylsökande har hamnat i limbo, tvingats bli papperslösa, återvänt till en ohygglig tillvaro i Afghanistan eller flytt till Frankrike som gör en helt annan bedömning av främst afghanska ungdomars asylskäl.

Jag kan förstå att unga, oerfarna handläggare utan rätt kompetens följer mer eller mindre uttalade direktiv att vara negativa till de sökande. Men att erfarna chefer medverkar till felbeslut och att domare accepterar undermåliga utredningar och underlåter att göra egna prövningar är bedrövligt. Inser de inte att de därmed sätter rättssäkerheten ur spel?

Jan Molin

Den onödiga flyktingkrisen
Red. Ingrid Eckerman, Karin Fridell Anter
Migra förlag