Öppen rasism i det fördolda

Ramberättelsen har två gamla tanter som huvudpersoner, bara en sån sak. Den ena en stridbar lärare, möjligen lite vrång – som väcker ont blod hos motorburen ungdom. Med förfärande konsekvenser, ska det visa sig.
För det andra handlar boken om rasism mot asiater. Vilket gör den både viktig och läsvärd.

Det visar till exempel vinterns uppståndelse på instagram. När Sofia, adopterad från Vietnam, la ut oredigerade hatiska inlägg hon fått av jämnåriga, så tog det hus i helvete. Insta fick plocka ner inläggen för att ungdomarnas föräldrar ansåg att deras barn blev uthängda. Att de lagt in hatiska och rasistiska inlägg mot Sofia var inte problemet, utan att Sofia fått nog och valde att visa hur rasismen mot asiater ser ut. Det var inga ovanliga inlägg eller tillmälen, utan såna hon mött gång på gång som ung tjej i Sverige. Det säger något om hur ouppmärksammad företeelsen är.

Sabarmati ligger i Indien, Meeras födelseland. Men hon kommer alltså aldrig dit. Trots att hon reser i sin svenske nordiskt vite makes sällskap. Hon hindras av rasistiska medresenärer att ens ta sig ombord på tåget. Så ser det ut i Indien. Men mycket av detta var hon som adopterad van vid även från Sverige. Det är först efter ett möte med ett annat – lite otippat land, som hon får ett nytt ”hemma”.

Majgull Axelsson är måhända ingen stor litterär stilist, men hon har alltid något angeläget att berätta. Det är banne mig inte det sämsta.

Inställd resa till Sabarmati
Majgull Axelsson
Norstedts