Diffus gräns mellan arkitektur och konst

Var går gränsen mellan arkitektur och konst? Stadsplanering och kreativitet? De gränserna är diffusa om man ska tro arkitekten och poeten Lars Raattamaa, som har arbetat fram essäboken och tillhörande utställning Den fjärde urbana revolutionen.

Den fjärde urbana revolutionen är en berättelse om staden och en berättelse om göteborgsförorten Angered, en essä om stadsutveckling, samhörighet och konsten. Författaren och arkitekten Lars Raattamaa skriver på en fin men svårgenomtränglig prosa om städer och stadsutveckling.

Boken och utställningen är ett resultat av Konstepidemin och kulturhuset Blå Ställets konstnärsresidens, Residens Angered. Raattamaa bodde ett år i Angered och utvecklade sitt projekt. Det verkar som om han har promenerat mycket i den vackra och grönskande stadsdelen med det dåliga ryktet. Jag flyttade själv nyligen från stadsdelen, men jag tror jag fick en glimt av honom utanför Hjällbo grillen i fjol.

I boken går författaren igenom stadens utveckling, från de karavanläger som blev befästa städer till nutidens samlingar hus på en skenande neoliberal marknad. Det är en stridsskrift, och i essän rätta bemärkelse verkar detta vara ett försök att tygla sin ilska och samla tankarna.
Raattamaa reagerar på att hus nu inte byggs för människor utan för riskkapitalister, och bostadsområden planeras för att vara säljbara istället för bobara. Bostadsmarknaden är den marknad det spekuleras mest i och är väldigt gynnsam för de som redan har pengar. Mycket har hänt sedan efterkrigstidens utopiska drömmar om jämlika städer.

Den är stundtals snårig bok som kräver ganska mycket av läsaren. Jag måste anstränga mig för att klamra mig fast i den röda tråden och för att hänga med i resonemanget. Det är värt det, läsaren belönas med flera insikter och en väv av sammanhang kommer ur texten. Lite som en the Fall-låt, det är stökigt och man vet inte riktigt vart det ska ta vägen, men slutresultatet är lika mycket utropstecken som frågetecken. Några frågetecken reds ut de sista sidorna i ett manifest om det allmänna.
Jag får en suggestiv känsla av att jag blir klokare av boken, riktigt hur vet jag inte. Men det är tillfredsställande att läsa likväl.

Raattamaas bakgrund som arkitekt, tillsammans med hans promenader i förorter runt om i världen och kunskap om konst, litteratur och musik, skapar denna potpurri av teorier och observationer som läsaren kastas mellan. Det refereras flitigt till verk av alla dess slag som enligt författaren kan kopplas till en kommentar om plats eller stad. Bland annat, Agnes Denes Wheatfield a confrontation i New York och Tiger & Turtle – Magic Mountain i Duinsburg av Ulrich Genth och Heike Mutter.

Denes som anlade ett sädesfält för hand på nedre Manhattan, och skördade ett ton vete ett stenkast från Wall Street. Hon odlade den billigaste av handelsvaror på den dyraste av tomter. Vad som verkar vara en personlig favorit för Raattamaa är Genth och Mutters berg och dalbana av trappor, många som inte är möjliga att gå i, över gamla slagghögar i Rurh-området. Nu har nöje skapats i vad som en gång i tiden var världens mest industrialiserade område, och enligt Raattamaa byggt om ”formen för värdet bortom kommodifieringen”.

Författaren önskar att gränserna mellan arkitektur och konst löses upp för att arkitekturen ska bli mer jämlik och lämna den kapitalistiska marknad som kidnappat den.

Boken är också en liten hyllning till Margarete Schutte-Lihotzky, radikal arkitekt aktiv i efterkrigstidens Europa och som skapade det moderna och praktiska köket. Hon nämns flera gånger och i utställningen finns ett fotografi på hennes modellkök samt gravsten. Ernst May, som blev anställd av staden Frankfurt att planera och rita upp en modern och jämlik stad, anlitade Schutte-Lihottzky och det var här hon fick utrymme att skapa bostäder som var ritade åt människor.

May och Schutte-Lihottzkys tanke var att
planera stadsdelar i naturen som var bobara och gjorda för människorna. Tankar som sedan inspirerade det svenska hyllade och bespottade Miljonprogrammet och i slutändan Angered.

Raattamaa skriver om det allmänna och hans tankar under residensen verkar ha kretsat kring det, och det är därför både passande och fint att han har bjudit in stockholmsbaserade konstnären Valeria Montti Colque för att bidra till utställningen på Blå Stället.

I Blå Ställets utställningssal finns kollageliknande installationer och ett gytter av fotografier från platser och fenomen som nämns i boken. Kollagen består av natur, mytologiska figurer, fåglar i akvarell, och hus hämtade ur det svenska folkhemmet. Allt är färgsprakande. Installationerna anspelar på hemmet, och består av uppdukade bord där pärlor serverades. Ovanför har kökets tapet bytts ut mot ett kollage. I ett annat hörn stod en karmstol med tillhörande bord och en fransig lampa. Det såg mysigt ut och som om det vore en del av inredningen hos någon pensionär som flyttade in i när Angered var nybyggt.

Montti Colques motiv var även vävda i mattor som låg och hängde i utställningssalen. En rasifierad person på femhundralappen och de återkommande mytologiska figurerna framför bostadshus. Ett fantasieggande bildspråk kring människor och bostaden. Tyvärr är utställningen i sig lite intetsägande.

Att kliva in i utställningssalen kändes däremot lite som att kliva in i boken. Mycket som händer och likt boken är kollagen ett sammelsurium av konst, arkitektur och politik. Tillsammans bildar texten och utställningen en helhet, men det är också mycket begärt att behöva läsa en hel bok för att få något av utställningen.

Jag har själv bott flera år i Angered och njutit av de miljöer som Raattamaa beskriver, när jag började läsa hade jag förhoppningen om att Angered skulle få en större plats. Istället skriver författaren om Angered utan att skriva ut det.

Han beskriver Angereds plats i världen, som de fyra sista delarna heter, genom att beskriva världen så som han ser den. Världsordningen beskriver också Angered, det kräver återigen ganska mycket av läsaren men likväl så finns kopplingen där. Han beskriver en utveckling av staden som en plats för vinstackumulation och där det åtråvärda ska konkurrera ut det icke åtråvärda. Staden är inte längre till för människor, utan för vinst.
På denna marknad kan inte Angered konkurrera än. Gentrifieringen har inte kommit så långt, där finns ännu ingen vinst att hämta. Angered är kvar i utkanten, och kanske ska fortsätta vara det. Inte för att jag tycker att stadsdelens invånare ska vara segregerade från resten av samhället och Göteborg, utan för att Angered blomstrar i grönskan lite utanför marknaden. Det finns fortfarande något allmänt kvar där i lingonriset.

Ett av mina favoritklipp på internet, är när en brittisk tv-kanal besöker det nybyggda Hjällbo på 70-talet. Inslaget heter Places for People, tanken som Raattamaa vill hitta tillbaka till. Allt är nytt och välplanerat, spårvagnshållplatsen, fritidsgården och hemmafruarnas tvättstuga. Framtidshopp och en stolthet över det nya. Dock är det lite sorgligt nu 2021, att se hur planeringen tog slut och segregationen tog vid. För Angered är trots allt en segregerad stadsdel.

Raattamaa skriver om en frigörelse som han efterfrågar arkitekter att rita fram. En frigörelse från kapitalismens grepp om staden, och låta människor kunna bo fint och i städer med samhörighet. Han vill att arkitekturen hittar tillbaka till det allmänna, och jag tror jag skönjer en önskan att konsten ska vara vägledande eller åtminstone inspirera till det.
Den utforskande konsten kan sätta det allmänna rummet på prov, och eventuellt sudda ut gränser för vad som görs var.

Text: Henrik Schedin
Skribent och redaktör för tidskriften Sydasien. Han driver även kulturprojektet hugsvala.se med konstnären Amanda Karlsson.
Bilder:
Collaget högst upp: Valeria Montti Colque
Fotot från konsthallen: Hendrik Zeitler
Omslaget: Modernista



Postad i

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

Webshop

Beställ till lösnummer av tidningen eller en bok som vi säljer.

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021