Myndigheten misstänkliggör sjuka

I Avslagsmaskinen har Niklas Altermark intervjuat ett antal långtidssjuka. Det är främst människor som drabbats av ME (myalgisk encefalomyelit), en svårdiagnostiserad sjukdom kännetecknad av extrem utmattning, koncentrationssvårigheter och ofta kraftiga smärtor. Gemensamt för dem är att de fått avslag på sina ansökningar om fortsatt sjukersättning av Försäkringskassan (FK).

Altermarks bok är mycket välformulerad och analyserar Försäkringskassans agerande åskådligt. Avslagen är ett resultat av att FK fått bud från regeringen att minska sjuktalen. Ledningen för FK sprider budskapet i direktiv och internutbildningar. Många ärenden har gått vidare till domstol som då regelmässigt dömt att ersättning ska utgå. FK har ändå fortsatt att avslå nya ansökningar från samma personer.

Tidigare gavs mer utrymme för enskilda handläggares egna bedömningar men nu betonas målet att sänka sjuktalen. FK driver linjen att de sjuka kan utföra på arbetsmarknaden ”normalt förekommande arbeten”. För de som inte kan stå eller sitta mer än några minuter hävdas att det finns normalt förekommande arbeten där man inte behöver det. Samma hävdas om personer som inte kan koncentrera sig annat än mycket korta perioder etc.

Självfallet finns inga sådana jobb. Men FK argumenterar ändå så. Myndighetens jurister underlåter avsiktligt att tolka och informera om domar som är positiva för deras klienter, vinklar andra för att motivera avslag. Och handläggarna följer direktiven som leder till att de sjuka blir ännu sjukare. Ett förändringsförslag är nu på väg till riksdagen som innebär att det inte ska gå att hänvisa till påhittade jobb utan Försäkringskassan måste ha ett konkret jobbförslag.

Hos Försäkringskassan har en myndighetskultur utvecklats som primärt går ut på att få ner sjuktalen. Om det drabbar människor är inte lika väsentligt. Den typen av myndighetskultur finns på flera håll. Till exempel inom Migrationsverket. Väl omvittnat är hur felaktigt och lagvidrigt särskilt de ensamkommandes ärenden hanterats. Tidigare har Eva Norström i boken I väntan på asyl, visat hur en negativ inställning till de asylsökande leder till en olaglig och negativ praktik. På sin tid illustrerad genom personalens firande av en avvisning.

Jag tror inte man ska dra slutsatsen att handläggarna är onda. De tillämpar det regelsystem och de manualer de tillsägs att följa som ofta osynliggör de människor som det i realiteten handlar om. Naturligtvis spelar också ledningens bedömning av handläggarna roll. Om lydnad ger förutsättningar för befordran och högre lön avstår många från att ta beslut som uppfattas gå emot ledningens intentioner. Däremot kan man fråga sig hur de personer som givit direktiven – ytterst regeringen och myndigheternas ledning – kan underlåta att bortse från konsekvenserna för de sjuka.

I ett längre perspektiv tror jag att den här skisserade utvecklingen kan ses som ett led i en avhumanisering av vård och omsorg. Med hjälp av instrumentell praxis såsom New Public Management, målstyrning, kvalitetssäkring etc förhindras att empati och fördjupad förståelse präglar handläggningen av drabbade människor. De ses inte som enskilda människor utan som objekt. Professionen har ersatts av ekonomisk styrning.

Det finns också en ytterligare problematik i den svenska traditionen att se myndigheterna som goda. Den enskilde har i praktiken en väldigt svag ställning gentemot staten. Detta behandlas i doktorsavhandlingen A Swedish Dilemma: Culture and Rules of Law in Swedish Sickness Insurance av Matthias Abelins.

Jag tror också att det här handlar om vilken människosyn man har. I Rutger Bregmans I grunden god, beskrivs och motbevisas en människosyn som präglat både politiker och tjänstemän: människan är egoistisk, girig och måste därför kontrolleras. Därför misstros människor med diffusa sjukdomar som ME. Altermarks intervjuer visar något helt annat: De sjuka vill ingenting hellre än att arbeta.

Jan Molin

Avslagsmaskinen
Niklas Altermark
Verbal

Niklas Altermark visar hur Försäkringskassan ser sjuka som objekt.
Foto: Verbal förlag
Postad i ,

2 Kommentarer

  1. […] Altermark, De senaste åren har han forskat i funktionshinders- och välfärdspolitik. I sin bok Avslagsmaskinen beskriver han hur Försäkringskassans uppdrag 2017 att minska sjuktalet ledde till allt hårdare […]



  2. Maria Wallin den 4 jan 2021 kl 11:25

    Dom som stod kvar av Thord Eriksson gör en genomgång av asylhanteringen av de ensamkommande. Ger också kusliga insikter.
    https://www.nok.se/titlar/allmanlitteratur-sakprosa/de-som-stod-kvar/

    Jan Guillo gör upp med New Public Management i sin krönika i Aftonbladet:
    https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/PR50zX/for-hogern-finns-viktigare-saker-an-aldre-manniskors-dodlighet



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

Webshop

Beställ till lösnummer av tidningen eller en bok som vi säljer.

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 2 2020