Barn i familjehem har rätt att få hjälp med trauman

Socialtjänsten måste skapa trygghet och förutsägbarhet för barn i familjehem. Bara då kan barnet tillgodogöra sig en traumabehandling.

Många barn i familjehem eller på hvb, hem för vård eller boende, har tidigare upplevt våld i familjen, något som gör att de löper större risk att utveckla posttraumatisk stress. Även när en placering är nödvändig är den i sig en händelse som kan orsaka trauma. Särskilt om den sker plötsligt eller om barnet inte förstår varför det skiljs från föräldrarna. Många av de barn som idag lever i samhällsvård bär sannolikt på trauman som behöver behandlas och bearbetas.

MÅNGA SOCIALARBETARE TÄNKER att trauma är barn- och ungdomspsykiatrins ansvar. Och visst står psykiatrin för behandlingen – men den sociala situationen är socialtjänstens ansvar. Att det är socialtjänstens ansvar att barn som bevittnat våld får det stöd de behöver har förtydligats i socialtjänstlagen. Delat ansvar innebär inte att barnen är uppdelade. För oss människor är livet oftast en helhet.

För att kunna tillgodogöra sig en traumabehandling behöver barnet befinna sig i ett tryggt och förutsägbart sammanhang. Här spelar socialtjänsten en avgörande roll för barn i familjehem. Socialsekreteraren behöver kunna bekräfta för barnet att det kan bo kvar i familjehemmet under behandlingen, och vara med och planera eventuellt umgänge utifrån barnets behov. Då ökar chanserna att barnet kan känna trygghet och fokusera på behandlingen. I våra grannländer är traumamedvetenheten mycket större. Nu sker förändring även här, men att det har tagit förvånansvärt lång tid tror vi beror på systemets uppbyggnad. Socialstyrelsen ansvarar för både sjukvård och omsorg, men i riktlinjer till socialtjänsten omnämns inte trauma eller samarbete med Bup. Vi tycker att Socialstyrelsen, på ett övergripande sätt utan att inkräkta på det kommunala självstyret, ska guida de yrkesverksamma till samverkan för dessa barn. Ett förtydligande i socialtjänstlagen är en bra början, men det behöver konkretiseras.

UTGÅNGSPUNKTEN I LAGEN är att barn i samhällsvård ska återförenas med sin ursprungsfamilj. Tanken är sympatisk och ofta stämmer det överens med barnets bästa. Men inte alltid. Gör lagens utgångspunkt att vi missar vissa barns rätt till trygghet och stabilitet? Att vi arbetar så hårt för att de ska kunna återförenas, eller ha umgänge, med sin ursprungsfamilj att vi gör dem en otjänst?

De socialsekreterare vi träffar är oftast kloka och kunniga personer med barnets bästa som utgångspunkt. Däremot har de sällan mandat att bekräfta vare sig fortsatt placering eller hur umgänget ska gå till. Och de vill förstås ogärna inge barnet en falsk trygghet. Besluten om placering är en fråga för mellanchefer eller politiker i nämnd.

DE HÄR BARNEN FINNS HÄR OCH NU. Vi kan inte vänta på riktlinjer för samverkan eller lagändring, inte ens på ny rättspraxis utifrån att Barnkonventionen fått laglig status. Socialtjänstens företrädare behöver bli medvetna om hur betydelsefulla de är för dessa barn. Socialsekreterare, mellanchefer och politiker behöver förstå att även om traumabehandlingen utförs av psykiatrin, spelar socialtjänsten en viktig roll för att barnen ska kunna bearbeta sina upplevelser.

Det räcker inte att remittera till Bup för traumabehandling. Vi som befinner oss runt barnet behöver ge de förutsättningar som krävs för att behandlingen överhuvudtaget ska bli verksam. Det arbetet kan ta lång tid och behöver därför påbörjas direkt, innan Bup träder in. Här bär vi ett gemensamt ansvar. Inte bara för att följa lagen, utan framförallt för att barn som upplevt trauman ska få den hjälp de behöver och har rätt till.

Caroline Åkerhielm
Christina Blennow
Maria Plamblad
Helene Samuelsson
Annika Holgersson
Åsa Wahlberg
Jesper Byh
Pär Wahlberg

Socionomer Familjehemspoolen

6 Kommentarer

  1. Ann-Charlotte Ahlberg den 20 jul 2021 kl 23:36

    Jag har ett barn som är adopterat ,blev placerat när hon var över 17 år, knappast någon utredning som sträckte sig längre än några månader tillbaka.Ingen vikt lades på min uppfattning och ingen beskrivning av vad det gällande traumat egentligen var.Jag har inte fått prata med henne på 2 och ett halvt år.Så skamligt och socialtjänsten behandlar mig som kriminell trots att jag är ostraffad och det finns inga anmälningar.
    Hon var tidigare helt frisk med toppbetyg .



  2. […] Stabilitet och förutsägbarhet är viktigt för alla barn, särskilt för placerade barn med traumatiska erfarenheter.Familjehemspoolens debattartikel i senaste numret av SocialPolitik kan läsas här. […]



  3. […] Läs artikeln här […]



  4. Lilian den 16 jun 2020 kl 12:34

    Socialen inte arbetar hårt för att barnet återförenas mid in biologiska familj. Tvärtom socialen gör stor ska till barnet med bristande utredningar och stor stolthet att inte rätta till misstaget när man kommer med bevis. Dessa socialsekreterare som LVUa inte rättar till ett misstag. Tvärtom , när de vet att de gjorde fel vill de sätta locket omedelbart och det blir sämre för familj. Socialen och dess handlingar är ett samhällsproblem. De andra vuxna kring barnet vänder ryggen till denne när barnet är i samhällens händer. Till slut det är socialen som gör illa barnet men barnet är rättslös. Barnkonventionen är lag , men soc är det första som bryter mot lagen och domstolar blir dom som gör det senare. Domstolen fokuserar för att försvarar en myndighet som gör felaktiga utredningar för att LVUa ett barn istället för att kräva bevis till soc och granska utredningen. Den mentaliteten bör ändra.. svenska myndigheter är lång borta för att vara felfria. Och En LVU i onödan är en samhällsproblem. Det måste finnas krav på socialen. Hittills ingen granskar soc. IVO gör i princip inte det.



  5. I.ge den 15 jun 2020 kl 16:45

    Typiskt beteende Soc. Såhär skulle jag göra:
    Ta kontakt med speciallistläkaren och be honom att skriva ett intyg om eran kontakt gällande barnet och specialkost. Soc kommer inte att ändra på texter i akten utan de görs ett “tillägg” till de skrivna texterna i akten.
    Oavsett om det gäller LVU-placering, umgängesbegränsning eller något annat ska du kräva ett beslut i soialnämnden, som kan överklagas. Att Socialnämnden tycker och tror vissa saker betyder inte att allt är sant.
    Sånt här kan knappast vara barnets bästa och kan skapa trauman både hos barn och förälder.



  6. Jessica den 1 maj 2020 kl 10:14

    Vad gör jag som mamma när socialtjänsten är de som begår övergreppen? De ignorerar läkarintyg om glutenfri kost. Kommunen krävde ett läkarintyg för att kunna ge barnet glutenfritt mat på skollunchen. Nu skriver Socialtjänsten i sina aktanteckningar att läkarintyget är tydligt skrivet på förälders uppmaning och att de därför inte behöver bry sig om det.
    Det som socialtjänsten inte brytt sig om att ta reda på, är att läkarintyget är skrivet efter ett timmes långt samtal om symptombilden, med en specialistläkare i ämnet.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

Webshop

Beställ till lösnummer av tidningen eller en bok som vi säljer.

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021