Kärleksfullt om känslig feminist

”Med ögon känsliga för grönt”. Vi var många i min generation som fascinerades av den här skivan med Barbro Hörberg när den kom i början av sjuttiotalet. Hennes underfundiga texter och sättet hon ”pratsjöng” dem på. Det kom ytterligare två skivor ”Gamla älskade barn” och ”Gråt i gräset”. Sedan blev det tyst. Barbro Hörberg blev sjuk och dog i cancer, endast 43 år gammal.

Nu har Mark Emmoth skrivit en fin liten bok om Barbro Hörberg ”Blommar jag en stund. Historien om Barbro Hörberg”. Han har intervjuat hennes familj, bröder och dotter, många vänner och kollegor men ofta är det Barbros egna ord som får tala.

Vi får följa Barbro från uppväxten i trettiotalets Majorna i Göteborg genom aupairtiden i Frankrike till teaterskolan i Stockholm, turnéer i folkparkerna, mindre filmroller och hur hon på femtiotalet slår igenom i radio. Livet snurrar på, hon samarbetar med dåtidens giganter såsom Olle Adolphson, Beppe Wolgers och Povel Ramel, gifter sig och ”sedan vidtog livets skola där jag gick om klass efter klass samtidigt som jag extraknäckte som vissångerska, skådespelerska och hemmafru”.

Men hon är inte
nöjd. ”jag vill få min egen stil och ställning och göra
vissjungandet till en speciell konst och sjunga vad jag tycker om”.
Inte så lätt i en tid då musikbranschen tillhörde männen som
skrev, arrangerade och producerade. Barbro skiljer sig, gifter om sig
med konstnären Jan Stenvinkel, flyttar till Paris och skriver egna
texter. När hon kommer tillbaka fortsätter hon att göra radio och
TV och 1972 när Barbro är 40 år det så äntligen dags för första
sosloskivan, ”Med ögon känsliga för grönt”.

”Blommar jag en stund” är en reservationslös hyllning till en stark, karismatisk kvinna, en högkänslig feminist som var långt före sin egen tid. Hon kämpade på i en mansdominerad värld och bransch och skrev texter som vi nog förstår ännu bättre idag än vad vi gjorde då. Eller som Anders Falk i Adolphson & Falk vilka samarbetade med Barbro Hörberg på den tiden säger idag; ”Vi fattade inte texternas storhet. Såg inte djupet. Vi uppfattade texterna som skämtsamma då. Långt senare insåg vi storheten”. Han berättar ”som när min dotter tjugo år gammal kom farande och sa att hon hört en djäkla bra låt i radion. Den hette ”Med ögon känsliga för grönt”.

Mark Emmoths bok är personligt och kärleksfullt skriven i små korta
kapitel, perfekt lämpade för nattygsbordet. Passar för alla oss som berörts av Barbro Hörberg, hennes musik och texter och som vill veta mera om denna multikonstnär/artist vilken idag har både en egen gata och en egen spårvagn uppkallade efter sig i Göteborg. 2016 invaldes hon i Swedish Music Hall of Fame.

”Jag älskade dig då – det gör jag nu.”

Text: Heléne Nellvik

Blommar jag en stund
Historien om Barbro Hörberg
Mark Emmoth
Purpur förlag