”Ensamkommande dör hellre här”
Jag lyssnar på P4 extra och jag gråter. Jag är hemma, inte professionell ett dugg i denna stund…
Kinna Skoglund sätter ord på det många varit rädda för en tid nu. Att inte kunna inge hopp, inte kunna säga – det kommer att ordna sig – för jag vet att jag själv är så maktlös…
På vägen hem från jobbet lyssnar jag på Studio Ett och politiker som är bekymrade över en åldrande befolkning. Att vi föder för få barn!
Det känns alldeles schizofrent – när den svenska skolan ofta på 1-2 år ger ivriga, energiska, målmedvetna tonåringar grundskolekompetens och lotsar vidare till praktik, gymnasieutbildning eller annan väg in i svenska samhället… Alla i den ålder där demografin gör en svacka.
Eller de VAR motiverade. I dag försökte jag trösta o inge hopp till en som HELT har slocknat, som alltid alltid jobbat på varje lektion, som trots avslag, trots åldersuppskrivning kämpade på. Men i dag gick han undan, drog en luva över huvudet och satt helt genomskinlig och uppgiven och stirrade framför sig. Så skör… Han vet att han inte får bo kvar, vet inte vart han ska, eller när…
Detta är så smärtsamt att se. Hur vi dödar energi, släcker hopp och förstör för oss själva. Dom som mot alla odds får stanna, har vi tagit all trygghet och tillit ifrån. Den glöd de en gång hade, den tacksamhet de hyste, den lojalitet mot detta demokratiska land högt upp i norr – som stod för mänskliga rättigheter och var på väg att göra Barnkonventionen till lag.
Det landet tappar snabbt all trovärdighet.
Och visst, vi kan knöla till regler och bedömningar och säga visserligen har du förlorat resten av din familj, eller har delar av den någon annan stans i världen, men nu anser vi att du är över 18 och då kan du slå dig ner med två tomma händer någonstans i det som en gång var ditt eller din familjs hemland. Jasså är det farligt, jojo men bara för oss vitingar.
”Ni är ju kompetenta, ni har ju tagit er ända hit. Ni kommer att klara er. Jag önskar er all lycka till!”
Det senaste citat från en M-riksdagsman vid besök hos dessa ungdomar.
Slutna facebookgrupper… Vi fattar inte… vill inte se, vill inte höra…
”Ensamkommande ungdomar dör hellre här än i sina ursprungsländer”
Tänk om hon har rätt Kinna Skoglund, som grundade men vi slutar aldrig kämpa!
Vi står inte ut