Gravida med missbruk behöver både stöd och kontroll

Omsorg och förståelse, men också nolltolerans mot alkohol och droger. Så får gravida kvinnor stöd. Och deras ofödda och nyfödda barn skydd.

Text: Ingemo Orstadius | Bild: Bibbie Friman | Prenumerera | Artikel i SocialPolitik nr 3 2014

Ingen gravid kvinna vill skada sitt barn. Med den utgångspunkten startade Mödra-Barnhälso­vårdsteamet i Göteborg, (MBHV-teamet) sin verksamhet i stadsdelen Haga 2007. Teamet erbjuder specialiserad vård i samverkan med Beroende­kliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Hit kommer årligen ett femtiotal gravida med missbruksproblem från Göteborg och södra Bohuslän.
Kurator Ann-Louise Höljer visar runt i teamets fina lokaler vid Järntorget i Göteborg. Väntrummet är stort och inbjudande med soffgrupp i grönt och fräscha rosor på bordet. Här finns broschyrer om Föräldrautbildning för Enastående mammor och Anonyma Narkomaner, men också en termos med kaffe. Ann-Louise Höljer håller med om att miljön är noga genomtänkt.
– Den ska uttrycka omsorg, säger hon. Vi vet att kvinnorna som kommer hit, uppskattar den och känner sig väl mottagna.

MBHV-teamets uppdrag är att stötta den gravida kvinnan/nyblivna mamman och att skydda det väntade/nyfödda barnet. Att arbeta både stödjande och kontrollerande innebär en stor utmaning, eftersom det blir en balansgång mellan förståelsen för kvinnans svårigheter och kraven utifrån barnets behov.
vag kopiera– Kvinnan bär sitt barn i magen, men hennes tunga börda är ofta skam över missbruket och oro över att ha skadat barnet, berättar Ann-Louise Höljer.
– För att inte öka stigmatiseringen ytterligare måste vår attityd vara icke-fördömande. Vårt arbete måste bygga på kvinnans egna resurser och hennes önskan att vara delaktig. Vi är medvetna om att hon kan ha egna erfarenheter som gör att hon inte litar på någon. Det tar tid att bygga tillit och det är något som måste vi stå ut med.
Missbruksproblematiken är komplex och det finns flera samverkande förklaringar till kvinnornas utsatta situation. I det tvärprofessionella teamet finns en bred förståelse och man rådgör med varandra. Teamet jobbar med allt samtidigt och försöker hjälpa kvinnorna att inse behovet av stöd på både kort och lång sikt.
– Några kommer från kaos och har svårt att få syn på sina problem. Vi ska hjälpa dem att skapa ett sammanhang för att de ska må så bra som möjligt under graviditeten och utvecklas i föräldraskapet, säger Ann-Louise Höljer.

Numera får alla gravida kvinnor svara på frågor om alkoholvanor och användning av andra skadliga medel vid sitt första besök på ordinarie barnmorskemottagning. Om det visar sig att en kvinna är i riskzonen, ordnar barnmorskan en kontakt med MBHV-teamets barnmorska inom en vecka.
– Barnmorskan ger utförlig muntlig och skriftlig information om det stöd inklusive kontroll, som vi kan erbjuda, säger Ann-Louise Höljer och visar det rum där gynekologen gör sina undersökningar och där urinprov regelbundet tas med teamets undersköterska närvarande.
– En del kvinnor tvekar inför att lämna urinprov. Då får vi vänta in dem. Men de flesta accepterar, eftersom de förstår att det är synnerligen viktigt för vissa.

al2

Kvinnan bär sitt barn i magen, men den tunga bördan är skam över missbruket, säger Ann-Louise Höljer.

För den som är inskriven hos MBHV-teamet gäller nolltolerans mot alkohol, narkotika och skadliga/beroendeframkallande läkemedel. Anmälan görs till socialtjänsten om det visar sig att kvinnan inte kan avstå eller om hon uteblir från provtagning. Men drogprovernas funktion är inte bara kontrollerande, utan också stödjande.
– Många säger att de inte litar på sig själva. De vet vad de vill, men det är lätt att göra misstag. Då kan kontrollerna hjälpa dem att göra det de vill och i längden utgöra en trygghet för att få en dokumenterat drogfri graviditet, säger Ann-Louise Höljer.
När barnmorskan kartlägger kvinnans behov av stöd utifrån en intervju, visar det sig oftast att det finns andra problem utöver missbruket.
– De flesta har psykisk ohälsa och det är inte säkert att de någonsin har fått något stöd. När de nu ska avstå från droger avtäcks denna psykiska ohälsa. Vår erfarenhet säger att graviditeten kommer att bli komplicerad, men kvinnan kanske bagatelliserar det. Hon fäster stor vikt vid förhoppningen om att graviditeten ska bli en vändpunkt i hennes liv, vilket den ju naturligtvis också kan bli.

Teamet försöker så tidigt som möjligt ta reda på om det är ett genomtänkt beslut att bli mamma just nu. En del kvinnor uttrycker tvivel och vill tala om det; andra vill det inte.
– Vårt mål är att kvinnan ska fatta ett välgrundat beslut. Därför behöver vi prata om svårigheterna trots motståndet hos henne. Annars finns det risk för att det längre fram går upp för henne vilka problem som är olösta och då finns det ingen återvändo. En del kvinnor kan bli arga när vi försöker hjälpa dem med detta. De uppfattar det som att vi föreslår att de ska göra abort, säger Ann-Louise Höljer.
Alla kvinnor som kommer hit har stort behov av stöd under graviditeten och det kan de få i olika former. Patienten träffar barnmorskan varje vecka för att få hjälp med att förbereda sig på förlossningen och föräldraskapet. Teamets kurator har fokus på de psykosociala problemen. De kvinnor som kommer hit har oftast tak över huvudet, men det betyder inte att de har en ordnad bostadssituation. En del är skuldsatta, har dålig ekonomi och uppbär försörjningsstöd. Många behöver hjälp med trassliga relationer.
– Som blivande mammor måste de bryta med sin livsstil, vilket är svårt eftersom de ofta saknar stöd i sitt nätverk. Deras vänner och bekanta har en livsföring som de inte kan vara i närheten av. Att lämna sin missbruksidentitet kan skapa en stor vilsenhet hos kvinnan, för hon har ibland ingen annan identitet att falla tillbaka på, säger Ann-Louise Höljer.

personal kopiera

Christina Blomqvist, Ingmarie Werin, Elisabeth Danielsson och Ann-Louise Höljer.


Psykiatrisjuksköterskan kan göra
en fördjupad bedömning av kvinnans psykiska hälsa. Abstinensbesvär är vanliga och ibland uttrycks suicidtankar. Den gravida kvinnan erbjuds då samtalsstöd och får hjälp med olika strategier, men ibland måste hon också läggas in på sjukhus.
Redan under graviditetsvecka 25 får den blivande mamman träffa en BVC-sjuksköterska för att graviditeten ska bli så konkret som möjligt. Då kan kvinnan själv bli medveten om vilket stöd hon kommer att behöva för att ta hand om sitt nyfödda barn.
– Vi måste mobilisera samverkan med socialtjänsten. I bästa fall har kvinnan förstått att hon behöver stöd. Vi beskriver vad vi ser här och vad vi tror behövs, utöver vårt utökade BVC-stöd. Vi har kontakt en gång i veckan det första halvåret och gör många hembesök. Barnets hälsa och utveckling följs även genom regelbundna besök hos teamets barnläkare. Vårt budskap är att ju mer stöd kvinnan kan ta emot i nyföddhetsperioden, desto bättre start kan hon och barnet få.

Den blivande mamman ska inse sina resurser och svårigheter under den tid som hon är teamets patient. För att undvika misslyckanden är det bättre att planera för att svårigheter kan uppstå. Därför uppmuntras kvinnan ofta att efter förlossningen ta emot stöd i hemmet av exempelvis en familjebehandlare från socialtjänsten. Men ibland krävs mera omfattande åtgärder; exempelvis åtta veckors vistelse på en institution för nyblivna mammor och deras bäbisar.
– Där får kvinnan möjlighet att själv upptäcka vad som är svårt. Hon vet ju inte vad det är för barn som kommer till världen. Många barn är extra sårbara och ställer större krav på lyhördhet och omvårdnad. Det kan vara svårt att ta in detta senare och då berätta att man är i kris.

Barnet är inskrivet hos MBHV-teamet i minst ett halvår efter födseln, ofta längre. Tanken är att ge ett gott stöd i föräldraskapet och att följa barnets hälsa och utveckling. Familjens situation ska hinna normaliseras. Men i praktiken finns risken att många kvinnor inte får det långsiktiga stöd de behöver. De utsätts senare för nya påfrestningar som leder till nya svackor.
Var kommer papporna in i bilden?
– De är inte patienter här, svarar Ann-Louise Höljer, men de finns och kan vara ett gott stöd för kvinnorna. Vi uppmuntrar dem att vara delaktiga. Men ifall pappan har en egen missbruksproblematik utgör han en stor risk för kvinnan och barnet. Då är det viktigt att fånga upp honom och lotsa honom vidare till verksamheter som kan hjälpa honom att bli en bra förälder. Om pappan fortsätter att leva ett destruktivt liv kan det band som finns mellan honom och kvinnan bli ett hot mot hennes önskan om förändring.
Ann-Louise Höljer är säker på att MBHV-teamets verksamhet är samhällsekonomiskt lönsam och sparar mänskligt lidande. I bästa fall kan ett barn födas friskt och en mamma få en bra start i sitt föräldraskap.
Hur ofta ser du det?
– Tillräckligt ofta, svarar hon.

Ingemo Orstadius
ingemo.orstadius[at]gmail.com
mammako

Mödra-Barnhälsovårdsteamet i Haga (MBHV-teamet)
startade på initiativ av barnmorskor och läkare inom mödrahälsovården i samverkan med Beroendekliniken Sahlgrenska Universitetssjukhuset
arbetar tvärprofessionellt och har kompetens inom mödravård, barnhälsovård, psykosocialt arbete och beroendevård/psykiatri har utvärderats i en rapport från FOU i väst 4: 2012 (Monica Nordenfors och Ingrid Höjer).

Läs mer:
Fick det stöd hon behövde, SocialPolitik nr 3/14

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021