Reinfeldts vilseledande manöver

Det senaste utspelet från (M) är tänkt att väcka känslor av solidaritet med världens folk i krigsdrabbade områden, mot det krig som pågått under de senaste åren, i Syrien och i Irak mot IS, den terrorgrupp som härjat och dödat människor under hela sommaren.

Tre veckor innan valet stiger tre ledande moderater fram och blir en röst i världen. Till och med Zaremba uttrycker sin tillfredsställande och glädje över detta (DN 22/8) som tror att Olof Palme skulle känna igen sig. Jag trodde faktiskt att Zaremba var klokare än så.

Det blev en valstrategisk seger, för media nappar som vanligt. Men förhoppningsfullt blir det en kortvarig seger. I höstens val är det många konkreta sakfrågor som de svenska väljarna ska ta ställning till. Frågor som väljarna kan och vill påverka. Och det är just detta som moderaterna vill undvika, frågor om välfärden, skolan, fördelningspolitik, jobben, järnvägen, gruvdriften som inte ger tillbaka något till regionen, glesbygdens utarmning och miljön.

Den diskussionen har de redan förlorat och därför är deras strategi att lyfta världsläget och göra den till en valfråga + regeringsfrågan. Det är ju svårt att ifrågasätta känslor av medlidande med människor som tvingas på flykt från sina hem och sitt land.

Det är viktigt att inte gå i fällan utan fortsätta att lyfta sakfrågorna, som inte på något sätt står i motsättning till medkänsla med världens förtryckta och fördrivna människor. Tvärtom.
M-politiken har inneburit en historisk omfördelning av samhällets resurser från fattiga till rika via olika bidragssystem. Solidariteten med utförsäkrade, arbetslösa, sjuka, fattiga pensionärer, bostadslösa och med alla som tvingas leva i otrygghet och under existensminimum, lyser däremot med sin frånvaro hos moderaterna.

Claudette Skilving

Läs också gårdagens ledare: Varför vill M ha ett större SD?
Bloggat om detta: Strategin är klar men den kommer inte att uttalas