- 0share
- E-post
Hastigt behöver regeringen tala om att flyktingströmmen kostar mycket pengar. Varför?
För att skrämma upp folk? För att S ska förlora väljare till SD?
Samtidigt som Anders Borg och Carl Bildt blixtinkallat till onsdagens presskonferens sitter jag i ett slitet rum i ett av Migrationsverkets lägenhetshotell. Trångt, skamfilat, tapeten i revor. Men barnsängen är alldeles ny, lakanen är fräscha och föräldrarna strålar av stolthet och förtröstan. Jag är hemma hos Ali och Kenzo och håller deras två månader gamla baby i min famn. Han somnar direkt, tryckt mot mitt bröst. Det är första gången jag ser ”Baba”. Han är så lång och förbluffande stadig i nacken. Vi säger att kanske är bebiskläderna för nyfödda som jag har i paketet redan för små! Vi säger att han är så fin, att han är en välsignelse, Good’s blessing. Al Hamdulillah.
Vi pratar också om hur de har det, att de inte fått något besked om uppehållstillstånd ännu. Andra året av väntan.
– Man måste ha tålamod, säger Ali. Det är en process. Att fly och att sen få lov att slå sig ner i ett annat land. Det tar flera år. Man måste ha tålamod. Be patient.
Men Ali säger också att i Tyskland, där måste alla börja direkt med språket, redan som asylsökande. Och det är bra, då får man struktur på sin dagliga tillvaro och oron hamnar på andra sidan de tyska verben. Får man sen stanna är hela den där tiden en tillgång.
– Då är man redan en bit på väg. Det tror jag är bra, säger Ali stilla.
Och jag tänker på det svenska ”ingenmanslandet” alla hamnar i. Hur vi missar all den energi många nyanlända har, den tacksamhet till livet, till försynen, till oss. De är i mål, de är framme, undan krig, förföljelse och tortyr. De är fulla av lust att ”göra rätt för sig”, de vill ge tillbaka.
Och gradvis förbyts deras iver till passivitet. Av långa handläggningstider och idiotiska regler.
I våras bestämdes att den som inte har eget boende inte får börja läsa svenska på SFI. Tidigare var gränsen uppehållstillstånd, ingen språkundervisning under HELA utredningstiden, som alltså kunde bli väldigt lång. Nu ska du – mitt i bostadsbristens Sverige – dessutom ha egen bostad innan du får börja lära dig språket i ditt nya land!
På vägen hem från den lilla familjen hör jag på radion om den hastigt påkomna presskonferensen. För att tala om att Migrationsverket skrivit upp prognosen för antalet flyktingar till 80 000 i år. Att detta är 20 000 fler än man trodde i våras. Varför är det först landets statsminister som berättar detta? Och nu finans- och utrikesministern, som samlar pressen till en extrainsatt konferens? För att berätta att det här kommer att belasta landets finanser. Fast inte i år och inte nästa heller.
En akututryckning för att berätta: Ingen fara, Borg har koll på läget!
Varför?
För att M vet att Alliansen kommer att förlora valet? Att enda sättet att sno röster från den ”röd-gröna röran” är att piska upp främlingsfientlighet och göra SD större. Väljarundersökningar har visat att det framför allt är S som förlorar röster till SD.
Ett skamlöst PR-trick. Det kan väl ändå inte vara möjligt?
Jag får ont i magen av oro. Tänker på på Ali. Jag lärde känna den här unge grabben, för drygt ett år sen på asylboendet i Bokenäs. Han hade kepan bakfram, lång hårtofs i nacken, stor rutig utanpåskjorta och solglasögon. Så träffade han Kenzo. Han förändrades. Klippte håret. De gifte sig och nu sitter de med sitt första barn i ett rum på cirka 14 kvadrat, ett litet litet kök och minimal toalett med dusch.
Och i Bokenäs saknar vi flyktingförläggningen. Den inrymdes i det nedlagda äldreboendet. Där 24 gamlingar bott, kunde 60-70 asylsökande få plats hösten 2012. Under 1,5 år fick hela bygden ett lyft. Något nytt att samlas kring. Berikande för oss alla. Vi hälsade på, vi lärde ut svenska, vi hade luciafirande, påskbuffé, gjorde utflykter, fixade. Vänskap uppstod, mellan olika nationaliteter på förläggningen och mellan oss alla. Och även efter att nedläggningen var ett faktum träffar vi en del som fått stanna i Uddevalla, några som fått bostad i Lysekil, Trollhättan eller Vänersborg eller längre upp i Dalsland.
– Det är så skönt att ha eget kök, säger Ali. Där de andra bor nu har varje korridor gemensamt kök och toalett.
Han menar på Resta gård i Vänersborg, där de flesta hamnade, en förläggning för 600 flyktingar i ett nedlagt mentalsjukhus. Sjukhuskorridorerna finns kvar och man får köa för att laga sin mat.
– Det är jättefint renoverat med fantastisk park, förklarade en tjänsteman på Migrationsverket stolt. De har till och med egen affär, där ingen annan än de boende får handla.
Att bo med bara andra flyktingar, månad ut och månad in, och inte ens träffa svenskar i mataffären. Utan någon vettig sysselsättning. Är det den svenska modellen för integrering?
Som vi nu dessutom får veta kostar oss väldigt mycket? Fast inte förrän 2018 visst.
D v s vi har ett par år på oss att ändra på det!
För i t ex Norge går immigrationen jämt upp. Där har man kortare vägar ut i språk, sysselsättning och verksamhet.
Så kan vi också göra! Språkundervisning direkt. Det ger jobb åt svensktalande. Praktik, trainee, you name it för immigranter. I en vettig sysselsättning sida vid sida med svensktalande.
Vi kan – om vi vill– berika landet!
Maria Wallin
Läs också Reinfeldts vilseledande manöver av Claudette Skilving
Tidningen Filen varnar för SD-politik
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
Donera till SocialPolitik!
I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021