- 0share
- E-post
Katrine Kielos artikel i Aftonbladet (25/11) ger ett trovärdigt men dystert framtidsperspektiv. Hon skriver om högerns (nya Moderaterna) nya strategi, att använda smutsiga personangrepp som politiskt vapen. En strategi som för tankarna till de amerikanska valen.
Visst kommer vi ihåg hur man beskrev Göran Persson, bilderna av en maktfullkomlig och självgod patron som härskade över sina undersåtar. Visst fanns det ett korn av sanning i bilden, men ingen avslöjade de bakomliggande motiven, den att angripa motståndaren med personangrepp istället för politiska argument i sakfrågor. Plötsligt blev hans politik inte längre intressant för väljarna, att han hade lyckats minska den stora statsskulden, som nu Anders Borg hyllas för. Nej den kritik som riktades mot hans person överskuggade allt. Under drevet mot Persson och Danielsson, blev det till slut så att det nästan kändes som om det var deras fel att svenskarna i Thailand drabbades av en tsunami. Vad gjorde Persson annandag jul? Vem ringde och vem sa vad till vem? Det var vad landets tidningar sysslade med under flera veckor. Men priset fick Danielsson betala.
Därefter Mona Sahlin och sedan Håkan Juholt. Drevet mot Juholt var i klass med skriverierna om Persson, kanske till och med värre (under en kortare och intensivare period). Jag är inte ensam om att undra vilken roll som Aftonbladets Lena Melin hade för och under drevet mot Juholt.
Det som oroar mig är att nästa års valrörelse ska domineras av personliga påhopp. Hittills har alliansen inte velat prata så mycket om sakfrågor, Reinfeldts utspel har hela tiden koncentrerat sig på frågan: Med vilka S ska bilda regering och försöker skrämma väljarna med att det blir V (skattehöjningar) och SD (främlingsfientlighet). De smiter undan den stora frågan om välfärden. Det är viktigt att det inte bara blir Jonas Sjöstedt som försvarar välfärdsfrågorna.
Claudette Skilving
3 Kommentarer
Lämna en kommentar
ANNONSER
Vårt nyhetsbrev
Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!
ENOUGH
![[Logga] Enough](https://socialpolitik.com/wp-content/uploads/2017/05/enough904x904.png "[Logga] Enough")
Donera till SocialPolitik!
I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.
Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!
KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER
SOCIALPOLITIK NR 1 2021
Du har rätt Gun-Lis, det är så man skulle önska att politiken var, i den bästa av världar. Tyvärr är det inte riktigt så (har det någonsin varit?). Men det går inte att komma ifrån att för att vinna ett val, krävs strategier och taktiska överväganden. Som är medlen för att nå målet. Denna balansgång mellan vision och mål och taktiska hänsyn kräver både mod och fingertoppskänsla. Att lyssna på rörelsen/väljarna är idag inte lätt, det finns minst två hinder. Det ena är att bland många väljare finns ingen given partitillhörighet och det andra är medias roll. Då medlemsbasen för partierna minskar ökar medias inflytande över tanken. Det partierna idag behöver förhålla sig till är framförallt media. Och inom media pågår dessutom stora förändringar, de publicistiska idealen kämpar mot en ökad kommersialisering i en minskad papperstidningsbransch.
I allt detta kämpar partier som vill dra en gräns mot marknadens hegemoni för en offentligt styrd välfärd och ett jämlikt samhälle, vilket kräver en balansakt av klokhet, mod och taktik mot de starka marknadskrafterna som idag har medvind. Om man tappar ut barnet med badvattnet (vision o mål) återstår det som många civilisationskritiker idag varnar för: det postdemokratiska samhället.
Man kan sannerligen fråga sig hur många fler svenskar som hade *överlevt * tsunamin om den svenska krisinsatsen hade fått upp ångan låt oss säga fem, sex timmar tidigare än den gjorde. De som drunknade var ju bortom all hjälp redan inom en halvtimme efter att vågen dragit fram. Det var en katastrof av det slag som ingen är fullt förberedd på, dessutom på andra sidan jorden – och det var inte precis så att Sverige var extremt långsamma, Finland eller England var inte speciellt mycket snabbare ur startgroparna än vi – däremot var det proportionellt fler svenskar bland dödsoffren men det beror helt enkelt på att Thailand är mycket populärt bland den svenska medelklassen under vintern.
Drevet mot Danielsson och Persson motsvarar väl ungefär det som i USA brukar kallas swiftboating – man trummar upp ett indignerat moraliskt drev mot en tung offentlig person med stöd av personer ”som var där”. Att Göran Persson som regeringschef hade en del drag av auktoritär farsa stämmer, men tsunamin och dess efterspel var en dålig fråga om man ville diskutera hur staten faktiskt ska agera i sådana här lägen. Det visade sig ju också att efter valsegern begravdes frågan om ett ”särskilt kriskansli” som skulle kunna rycka ut på egen hand och samordna insatser i en alarmsituation…den frågan begravdes djupt i en utredning och har sedan knappast hörts av.
Håller med dig Claudette.
För min del gillar jag inte partipolitiken som den ser ut i dag.
Min önskan är att varje parti skulle utforma en politik, som baseras på en grundad idé om vilket samhälle man vill ha och utveckla, och sedan stå upp för den i alla väder, och ta emot de röster man får. Då först blir det demokrati. Nu är det utspel och munväder o taktik och skitsnack, och folk blir förvirrade och odlar politikerförakt och vet inte hur de ska rösta. Och många säger att alla partier är likadana. Och att det bara är SD som sticker ut och har en ide, dvs invandrarmotstånd/förakt.