Jag vill ju vara fri – En bok om Lena Nyman

[singlepic id=180 w=583 h=388 float=left]
Annika Persson, Norstedts Vad tänker folk på när de hör namnet Lena Nyman? Att hon var naken i Nyfiken gul? Att hon åkte fast för rattfylla? Eller att hon var som en bakelse? Säkert! Därför är det på tiden att vi får en mer nyanserad bild av hennes liv.
Lena Nyman var en bildad person som skrev hela livet. När hon dog, efterlämnade hon sjutton papperskassar med dagböcker, almanackor, brev och kollegieblock. Hon ville skriva sina memoarer, men orkade aldrig. Annika Persson gör därför ett viktigt arbete när hon försöker förklara varför Lenas liv blev som det blev; en klassresa med sorgliga förtecken.
För Lena Nyman handlade konsten om ”att visa människan som hon är”. Därför väjde hon aldrig för det fula eller låga. Tvärtom ville hon att publiken skulle få se sådant som de vanligtvis vänder bort blicken ifrån.
Annika Persson väjer inte heller, varken för Lenas livslånga problem med bantning och missbruk, eller för hennes trassliga relationer med män och familj. Lena var en omvittnat lysande pedagog; bra på att hjälpa andra, men sig själv kunde hon inte hjälpa. Det här är en utmärkt biografi som griper tag i läsaren från första stund och som stannar kvar länge, länge. /IO

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i ,

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021