Drömmen om ett annat Israel

 

Debatt Jan Molin: Från ett försök att skapa ett klasslöst, jämlikt samhälle har Israel utvecklats till en apartheidstat. Från förintelsens folk till ett herrefolk. När gick allt fel?

Som ung beundrade jag Israel. Att komma över förintelsen och skapa ett eget land. De som byggde landet var filosofer och intellektuella. Jag såg ett land som skulle förändra världen. Beviset på att rasismen var övervunnen.

Som tonåring läste jag Arthur Koestlers Tjuvar om natten. Han beskrev i romanform hur judarna tog sig smygvägar till Palestina, köpte mark och började bygga ett idealsamhälle – ett socialt experiment grundat på allas lika värde. Han beskriver de tre samhällsformer som fanns i Palestina på 1930-talet: De engelska styresmännens koloniala klassamhälle, det arabiska klansamhället med kvinnlig underordning och primitiva rättsregler såsom blodshämnd och en allt överskuggande religion. Mot det ställer han det judiska försöket att skapa ett klasslöst, jämlikt samhälle på en kommunistisk grund obefläckad av Stalin.

Senare besökte jag Israel och möttes av ett unikt öppet samhälle. Okända människor öppnade dörrarna till sina hem. Vårdinstitutioner och skolor lät oss komma in i sina verksamheter bara vi knackade på. Allt visades och diskuterades utan förbehåll. Hotet om krig och terrorism var förvisso latent och ingick i men påverkade inte vardagen. Det var ett nybyggarland, föga sofistikerat, men med en energi och vitalitet som imponerade på en trött europé.

Men när gick allt fel? Hur kunde förintelsens folk bli herrefolk? Offer bli bödlar? Kanske var jag naiv som bortförklarade Haganahs och Sternligans våld. Kanske såg jag bara humanismen men inte maktanspråken hos de karismatiska ledarna Ben Gurion och Golda Meir. Kanske förändrades Israel när sabras tog över efter grundarna. Successivt har icke-judiska medborgare fråntagits sina rättigheter. Palestina har ockuperats och utsätts för terror. Palestiniernas mark tas ifrån dem, de tvingas in i ghetton som i Gaza utan möjlighet att resa ut.

Som de flesta moderna kapitalistiska stater är Israel beroende av gästarbetare. De liksom asylsökande saknar alla rättigheter och kan utvisas när som helst. De ”hotar landets judiska karaktär” som till exempel dagens inrikesminister uttalat. Beskyllningar om kriminalitet och falska papper påminner om Sverigedemokraternas vokabulär. Israels regering struntar i FN-resolutioner. Helt mot internationell rätt bordar man Ship to Gaza på internationellt vatten och skjuter ihjäl hjälparbetare. Israel har blivit en apartheidstat.

Ett folk som utsatts för så mycket rasism borde vara vaccinerat mot den. Men tyvärr är det inte så. Tvärtom bygger staten Israel på föreställningen om en egen ras, ”det utvalda folket”. Att judarna skulle härstamma från de tolv stammarna som utgjorde det judiska folket för 2 500 år sedan. Det är en myt som saknar all historisk relevans. Som just Koestler i Den trettonde stammen och den israeliske historikern Shlomo Sand visat finns ingen sådan ras- eller folkmässig bakgrund. Judendomen omfattades av många grupper under tiden före Kristus och spreds i vida kretsar. Det kazariska riket i områdena kring Kaukasus i bland annat delar av nuvarande Ryssland, Ukraina, Georgien och Armenien antog på 700-talet e K judendomen som statsreligion. När riket föll samman inför olika asiatiska erövrare flydde delar av befolkningen och bildade de judiska grupperna i Östeuropa. Det måste vara historiens grövsta ironi att förintelsen bygger på en myt om judarna som en egen ras.

Efter förintelsen var Israel vårt hopp, vår dröm. Men drömmar går sällan i uppfyllelse. Revansch och makt är starkare än förnuft och humanism. Israel låter som så många andra länder nationalismen gå ut över underkuvade och etniska minoriteter. Och vad blev det av det radikala, socialistiska Israel? Det har ersatts av ett samhälle där en ortodox religion predikar ojämlikhet mellan könen och nedvärderar icke-judar. Politiken gentemot palestinierna präglas av samma hämndbegär som motiverade beduinernas primitiva blodshämnd. Skillnaden är bara att de ceremonier som då kunde upphäva blodshämnden nu saknas.

jan.r.molin at gmail.com

Arthur Koestler: Tjuvar om natten och Den trettonde stammen

Göran Rosenberg: Det förlorade landet

Shlomo Sand: Skapandet av det judiska folket

Postad i

1 Kommentar

  1. Dessa mina minsta bröder den 9 jul 2013 kl 08:26

    Bra skrivet , du skriver “Men när gick allt fel? Hur kunde förintelsens folk bli herrefolk? Offer bli bödlar? Kanske var jag naiv som bortförklarade Haganahs och Sternligans våld. ”
    Tyvärr gick det fel från början. Den grudades på en fördrivning av ett annat folk , hade man valt en annan väg som Martin Buber och hans grupp förordade vars mål var en binationell stat för judar och araber i Palestina, hade nog Israel sett anorlunda ut.
    Jag har haft förmånen att lyssna på Ceder Duaybis 77 år. Hon berättade inlevelsefull och sitt liv. Kvällen 14 maj 1948 då bildandet av staten Israel skulle tillkännages. Hon och hennes familj lyssnade på radion, hon var 13 år de var bosatta i Haifa. De lyssnade spänt när Ben Gurion läste upp självständighetsförklaringen citat” Baserat på våra naturliga och historiska rättigheter och med grundsats i Förenta Nationernas generalförsamlings beslut utropar vi härmed en judisk stat i Landet Israel – nämligen Staten Israel.”

    – Men hur skall det gå för oss ? sa hennes far de var nämligen kristna palestinier. De fördrevs från sitt hem blev flyktingar i sitt eget land fick bo i tältläger utanför staden Nasaret i flera år. Hon hade gått i en presbyterians skola i Haifa som drevs av brittiska missionärer, den kyrkan gladde sig som många andra västerländska kyrkor åt att “Judarna nu  fått ett eget land där de kunde bo i trygghet efter all förföljelse.” ur Den Judiska staten Israel
    Läs även Stenarna Ropa

    http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/2012/04/den-judiska-staten-israel.htm
    http://dessaminaminstabroder.blogspot.se/2013/05/stenarna-ropa.htm



Lämna en kommentar





ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

Webshop

Beställ till lösnummer av tidningen eller en bok som vi säljer.

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2020