Myter om vinster i välfärden
Debatten om vinsterna hamnar vid sidan om vad det egentligen handlar om: Makten över den generella välfärden. Det skriver Anna Homgren i sin ledare på Arbetets Marknad.
Att det blivit så beror på två myter, menar hon och slår hål på:
Myt 1: ”Riskkapitalister”
… som i själva verket inte är några riskkapitalister. De riskerar ingenting, de är inga kapitalister, de har inte investerat. De får offentliga medel, utan att behöva satsa nämnvärda belopp. De tar över en verksamhet, lokaler, ibland personal.
Pengarna till verksamheten betalas av det allmänna. De får garanterade intäkter, t ex skolpeng, garanterad efterfrågan – elever, de behöver inte riskera något kapital. De tar ingen risk!
De spenderar så lite som möjligt av pengarna i verksamheten och stoppar det som blir över i egen ficka. På mer eller mindre lagliga vägar försöker de sedan undvika skatt på dessa s k vinster. Anna Holmgren jämför med vinsterna i den konkurrensutsatta industrin, där aktieägarna faktiskt investerat kapital.
Vinster måste alltid sättas i relation till insatt kapital. En vinst på över 100 procent är givetvis orimlig när det gäller offentliga medel, fastslår hon.
Myt 2: Vinster behövs för att utveckla verksamheten
Utveckling, utbildning förbättrade lokaler och inköp av material och utrustningar är avdragsgilla kostnader. Vinster används inte till att utveckla verksamheten. De går bara till ägarna.
Om det privata kapitalet sörjer för människors behov leder det till en maktförskjutning mellan medborgare och kapitalägare, skriver Anna Holmgren. När arbetsgivaren betalar sjukvårdsförsäkring för de anställda, när den individuella placeringen av pensionssparandet leder till att en ökande andel av det gemensamma sparandet i samhället förvaltas och styrs av banker och fondbolag sker en förskjutning av makten mellan arbete och kapital.
Det är konsekvenserna av att privat kapital tar över en allt större del av den generella välfärden som vi borde debattera mera, anser Anna Holmgren i sin ledare på Arbetets Marknad.