Människovärde och lagstiftning – går det ihop?

Så är det då advent igen. Ordet betyder väntan men i dag undrar jag lite då och då: väntan på vad?
Det här är den tid på året vi förknippar med lycka och förväntan, tindrande barnaögon, lussekattsbakning, pynt, mys med familjen och väntan på julaftonen.

Jag fick för några veckor sedan frågan om jag i dag ser någon förbättring på situationen för de människor som har det svårt och dåligt ställt?

Hos mig kan jag inte se någon förbättring i situationen. Hit vänder sig fortfarande människor som är utförsäkrade för första gången och de som är på väg in i andra omgången liksom pensionärer, arbetslösa och Fas 3-are. Faktum är väl att de flesta som behöver ekonomiskt bistånd finns inom dessa grupper.

Biståndet man söker är för mat på bordet, just nu vinterkläder till barnen, räkningar, mediciner, julklappar mm. Dessutom börjar även effekter av detta synas på fler områden som skapar ytterligare utanförskap och moment 22. Har på sista tiden mött flera vuxna i arbetsför ålder som inte längre har råd att ha en dator och internetuppkoppling. Detta gör att de får ytterliggare problem att betala räkningar och fördyrar levnadsomkostnaderna då många banker i dag tar ut avgift per räkning som betalas över disk. (Detta drabbar även många äldre).
Det gör det också svårare att hålla kontakt med omvärlden och att söka arbete. Men det drabbar även återigen barnen då nästan all kommunikation mellan skola och hem sker via dator. Veckobreven med information om utflykter, medhavd matsäck, badkläder mm går förlorat och barnet blir utanför.

Vi hade härom veckan träff med olika samhällsaktörer här på Gotland där även socialtjänsten medverkar. Där fick vi veta att utbetalningarna av försörjningsstöd ökat med ca 10 % förra månaden jämfört med samma tidsperiod förra året. Detta trots att stödet även ökade i fjol. Och det är dessa grupper som står för ökningen. Det gör att man nu måste börja se över vad annat som kan dras in på som inte är lagstadgat och tvingande. Det nuvarande arbetslöshets och sjukförsäkringssystemet skapar alltså en dominoeffekt där fler än dessa grupper drabbas. Dock hela tiden grupper som behöver stöd.

Det vi också ser, vilket jag upplever som fruktansvärt, är att människor i dag inte reagerar på samma sätt när de utförsäkras eller hamnar i Fas 3. Det finns en uppgivenhet och en sorts hopplös acceptans i att systemet ser ut så här. Det gör att människor förtingligas och tappar sitt människovärde och självförtroende. Man kan nästan göra vad som helst med människor över tid som gör att de inrättar sig och fogar sig i överhetens beslut. Se vad som hände med människorna i Auschwitz eller annan beprövad vetenskap på detta område. Men är detta rättfärdigt och riktigt?

När hopplösheten breder ut sig och människor tystnar blir det också enklare att utföra de pålagor som kommer uppifrån. Inget motstånd finns och inte heller behöver man fundera över om det är rätt och värdigt det som utförs. Jag hör även en glidning i åsikter. Varför skall människor tycka att de har rättigheter? Bör de inte vara tacksamma?

Vi har FN:s konvention om mänskliga rättigheter som Sverige har ratificerat och därför skall följa. Artikel 25 i FN:s konvention talar sitt tydliga språk:

  1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.
  2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de födda inom eller utanför äktenskapet.

Det som sker just nu uppfyller inte detta! Stora grupper av människor, ung som gammal, har i dag inte denna levnadsstandard utan tvingas leva under och utan detta välbefinnande. De kommer till oss för att be om hjälp för sin överlevnad, barnen drabbas dubbelt och skillnaden mellan rik och fattig ökar.

Jag trodde faktiskt inte att ett land och dess styrande som skall följa FN:s konventioner fick, med egen lagstiftning, sänka människors levnadsstandard och trygghetssystem av ideella skäl när den ekonomiska möjligheten finns att behålla den?! Vi befinner ju oss inte i krigstillstånd.

Så advent – väntans tid – vad är det?

Själv väntar jag på en förändring till det bättre där alla är lika mycket värda. Där vi värnar om varandra även i våra politiska system, oavsett vad de heter, genom att ha FN:s konventioner om mänskliga rättigheter för ögonen och följa dem.

Diakon Marie Larsson
Visby Domkyrkoförsamling

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , eller annat intressant.

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i

1 Kommentar

  1. […] ”Människovärde och lagstiftning – går det ihop?” kan man läsa: ”Så är det då advent igen. Ordet betyder väntan men i dag undrar jag lite […]



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021