Dodillet svarar Lundgren

Jag är beredd att lära mig nya saker, men jag är inte beredd att ta till mig anklagelser om historieförvanskning eller till och med fusk.

Jag har hela tiden strävat efter att bidra med en välbelagd undersökning till forskningen om prostitutionspolitikens historia. Självklart är jag medveten om att mitt sätt att närma mig prostitutionsdebatten är bestämt av mina erfarenheter, såsom all historieskrivning är en produkt av dess författare. Det är därför jag har varit så öppen med min egen politiska uppfattning som möjligt. Och det är därför jag har redogjort för mina utgångspunkter i avhandlingens inledning.

Det är möjligt – tänker jag när jag läser Westerstrands & Lundgrens inlägg – att den svenska prostitutionsdebatten som omgav mig när jag skrev min avhandling (2003-2008) gav mig (det kanske felaktiga) intrycket att sexköpslagen bygger på argumenten jag hörde under denna tid. Kanske en annorlunda granskning än den jag har gjort skulle visa att debatten förändrades radikalt mellan 1998, då sexköpslagen instiftades, och 2001/02, när Margareta Winberg beskrev prostitution som ett exempel för mäns våld mot kvinnor. Jag har ingenting emot att någon undersöker denna tidsperiod med hänsyn till denna fråga och eventuellt förfinar min analys. Det är på detta sätt, och inte genom aggressiva påhopp, som vetenskapligt arbete utvecklas. Anledningen till att jag i min avhandling har lagt samman citaten från åren kring sekelskiftet 2000 är att jag så tydligt som möjligt ville visa hur sexköpslagen har motiverats. Detta kan varken kallas för fusk eller förvanskning.

Lundgren värjer sig mot den betydelsefulla rollen som jag tillskriver henne i sexköpslagens tillkomsthistoria. Hennes argument är att hon inte har forskat om prostitution. Min motivering för att ändå ge hennes arbete så stort utrymme i min framställning är att hon har forskat om mäns våld mot kvinnor och denna forskningen har enligt min tolkning påverkat utredningen Kvinnofrid och propositionen Kvinnofrid där sexköp beskrivs som ett bland andra uttryck för mäns våld mot kvinnor. Tidningar återger inte alltid sina källor exakt, vilket jag själv har fått erfara i debatten om min avhandling. Ändå vill jag citera några meningar ur Bergens Tidende Morgen (1 mars 1999): 

Eva Lundgren var en av forskerne som ble rådspurt da svenskene vedtok å kriminalisere horekundene.
– Kriminalisering av horekunder var en bit av en større lov som handler om flere sider av vold mot kvinnen, sier Lundgren.
Hun synes det er positivt at det endelig har kommet en lov som beskjærer menns rettigheter, og heller verner om den som blir utsatt for et overgrep, den prostituerte, den voldtatte eller mishandlede kvinnen.”
(Marianne Røiseland: ”Setter min ære i å være ulydig”, i Bergens Tidende Morgen, den 1 mars 1999.) 

Detta citat bevisar ingenting, men det är ett exempel på att inte bara min granskning av riksdagsdebatten om prostitution talar för tolkningen som Eva Lundgren nu ifrågasätter. När hon i sitt inlägg frånsäger sig rollen som en av sexköpslagens inspirationskällor, hävdar att prostitution inte alls tolkades som mäns våld mot kvinnor när sexköpslagen tillkom och påstår att det enda hon har bidragit med på prostitutionsområdet är det i min avhandling citerade föredraget bevisar det inte att denna uppfattning är välbelagd. 

När jag i min avhandling undersöker skillnaderna mellan prostitutionsdebatten i Tyskland och Sverige, är en av mina viktigaste slutsatser att den tyska prostitueraderörelsen har tydliga anti-auktoritära drag, medan den svenska debatten har en jämförelsevis auktoritär prägel. Argumenten och tonen med vilken mina kritiker på SocialPolitik.com har bemött mitt arbete illustrera denna tes väl.
Jag hoppas på ett mer öppensinnat debattklimat för prostitutionsdebatten i andra sammanhang.Detta är mitt sista inlägg i detta forum.

Susanne Dodillet

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i

3 Kommentarer

  1. Berev den 31 mar 2009 kl 08:07

    När man skriver avhandling duger det inte att ha ”fått intrycket” av att debatten handlade om det ena eller det andra. D. skriver att prostitutionsdebatten som omgav henne då hon skrev avhandlingen kan ha påverkat henne-
    men herregud ska det då inte gå att forska om historien? ska de som skriver om andra världskriget påverkas av att judehatet ser annorlunda ut nu och dra slutsatsen att det inte var så farligt? då kan man inte skriva om något annat än sin egen period.
    forskar man, måste man gå till källor, inte intryck.



  2. Viktoria den 31 mar 2009 kl 04:31

    På ett ironiskt sätt speglas debatten här mot kvällstidningarnas löpsedlar om ”gruppsex ligan” Exampel på det som Eva Lundgren blivit anklagad för att fabricera spelas upp i en rättgångssal samtidigt som det som man kunde hävda är en frivillig prostitution (kvinnorna började vad man kan förstå ”frivilligt”, fick betalt, och det var inga direkta offer för traffiking etc)skulle man då lyssnat på dem innan det spårade ur hade de kanske gett en positiv besktivning av sina valda aktiviteter lyssnar man på dem idag så inser man att de inte har det. Kanske är prostitution ett yrke där man inte både kan ha kakan och äta den. Men det finns ju andra yrken där arbetstagre väljer att ta hög fysisk risk i utbyte mot betalning t.ex minröjare, dykare, militär, alla dessa självklart manliga yrken där man inte diskuterar om de bör göras olagliga. Skulle en tillåten men reglerade prostituion hindra nu utspelade fall eller skulle den leda till fler ? Är det för att prostitution är ett kvinnoyrke man anser att den fysiska risken är omöjlig för individen att välja ? T.ex andra yrken (t.e.x vårdbiträde) där risken för psykisk utbrändhet är större är ju acceptabla val för kvinnor. I övrig verkar både Doddilet Lundgren och Westerstrand vara lika gode lögnare eller milt utryckt sannings modifierare kanske visar den här debatten tydligast på hur snett den statliga hum/sam forskningen funkar i sverige, hur teoretiska konstruktioner är viktigast till varje pris än att göra något för de som drabbas.



  3. Eva den 30 mar 2009 kl 11:44

    Det jag fortfarande inte förstår är varför du huvudsakligen verkar ha använt material från åren efter att lagen stiftats. Om du vill säga något om varför lagen stiftades, hade det inte varit mer relevant att undersöka prostitutionsdebatten i media under 80- och 90-talet? Jag minns slutet av 90-talet som någon slags vändpunkt för feminismen i Sverige. Fram till dess gick det framåt, sen började det gå bakåt, d.v.s. att man stötte på ett allt starkare motstånd mot feministiska idéer överlag vilket gjorde alla debatter allt mer infekterade. Stämmer det så skulle det ju mycket väl kunna vara så att du finner en auktoritär ton i debatten i början på 2000-talet som inte fanns där tidigare. Förstår inte varför du tycker att någon annan skall kolla upp det… det är ju du som skrivit avhandling om hur den svenska prostitutionslagstiftningen kommit till.



Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021