Trakasserar svenska myndigheter de afghanska ungdomarna?

Vi som har afghanska ungdomar boende hos oss har en gemensam erfarenhet. De har problem i kontakterna med myndigheter. Inte beroende på deras beteende utan på brister hos myndigheterna.

Handlingar de sänt in försvinner. Postade försändelser till eller från myndigheterna kommer inte fram. Redan insända handlingar krävs in på nytt. Förvaltningslagens krav på att brev skall besvaras följs inte. Påtalade fel föranleder ingen rättelse.

Ett exempel bland många: En pojke får UAT enligt gymnasielagen men måste först få sina fyra siffror från Skatteverket. Ärendet fördröjs därför att han har tre födelsedatum (en från Migrationsverket, en efter en knäundersökning och en i sitt pass). Långt om länge accepterar Skatteverket ett av datumen. Dock kommer de fyra siffrorna först efter ytterligare fördröjning. Beslutet kommer då för sent. Ansökningstiden till gymnasiet har gått ut. Alltså kan han inte gå i skola eller arbeta och uppfyller inte villkoren för gymnasielagen.

Det förekommer problem i all myndighetsutövning. När vi äldre medborgare med ”svenska” namn har kontakter med myndigheter förekommer fel enstaka gånger men rättas då till.

Men för de afghanska ungdomarna är detta den vanliga formen. Alla tycks drabbade. Inte en utan ofta. De utsätts för en systematisk vanskötsel. Värst är Migrationsverket men även Trafikverket och Skattemyndigheten missköter sig. Skolan däremot sköter allt väl.

Som tidigare verksam inom en invandrarförvaltning har jag dåliga erfarenheter av hur invandrare behandlas av andra myndigheter. Förslag om till exempel att få flyktingar tidigt ut i arbete stötte nästan alltid på hinder från olika myndigheter. Man letade upp formella problem. Behandlingen fördröjdes utan skäl. Etc.

Den negativa opinionen mot invandrare och flyktingar accentueras nu av flertalet partier och skribenter också utanför SD. Det ger en förklaring.

Min slutsats är att de afghanska ungdomarna utsätts för en systematisk diskriminering av svenska myndigheter. Många tjänstemän tillåter sig att trakassera dem. Frågan är om detta är legitimerat också högre upp i myndigheterna.

Text: Jan Molin

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021