Med värme om en pappa med schizofreni

Simon Settergren har vuxit upp med en pappa som har schizofreni och han skildrar varmt sin pappas tillkortakommanden och påfrestande sjukdom i denna film, Kungen av Atlantis. Att leva med en person som är så sjuk är svårt och den unga vuxna (barnet) får göra många uppoffringar i sitt eget liv för att ta hand om pappan. När Simon träffar Cleo (Happy Jankell) kulminerar problemen. Pappan vill inte veta av några ”fruntimmer” som stjäl prinsens uppmärksamhet.

Pappan spelas av Philip Zandén, ett ganska roligt och ömsint porträtt, och han skildrar en annorlunda person. Simon Settergren spelar sig själv, väldigt lyckat faktiskt. Cleo, den spännande flickvännen, får huvudpersonen att vilja mer och han förstår att han behöver tänka mer på sitt eget liv.

Filmen ställer svåra frågor. Vem är ansvarig för en sjuk person? Familjen? Barnet? Samhället? När ­­­någon är sjuk får andra stå tillbaka för den personens skull – men hur mycket? Får man som sjuk hindra andras drömmar (ungas drömmar) eller går livet först? Men till slut kanske huvudpersonen faktiskt inte måste välja mellan sin sjuka pappa eller sina drömmar. Men den unga mannen måste frigöra sig från sin förälder, kanske blir frigörelseprocessen svårare när någon behöver en så tydligt? Även Cleo har svårt att frigöra sig från sin dominanta mamma (Katarina Ewerlöf).

Kungen av Atlantis är filmad med många närbilder och det blir stämningsfullt men ibland lite för påträngande nära. Men flera scener är roliga och pappan har humor. Simon verkar inte skämmas så mycket över sin förälder när han gör bort sig bland andra.­­­ Runt omkring är andra människor också rätt toleranta vilket är befriande.

Se gärna filmen för att uppleva lite närmare hur det kan vara att leva med någon som har schizofreni. Och för de fina bilderna. Och för värmen. Kungen av Atlantis går upp på biograferna 1 mars.

Text: Pebbles Karlsson Ambrose

Kungen av Atlantis
Folkets bio
Manus: Simon Settergren & Ursula Fogelström
Från och med 1 mars