2019 ett bra år men för vem?

Strax före jul gjorde NK i SvD reklam för en smoking för 34 499 kronor, en skjorta för 5 699 och en fluga
för 1 899. På motsatt sida klagade en skribent över sänkta bidrag till språkutbildning till invandrare.

Vid samma tidpunkt antog riksdagen en budget stödd av M, KD och SD och indirekt av C och L. Ebba Busch Thor säger att den ”prioriterar det nödvändiga framför det nöjsamma”. Budgeten innebär kraftiga skattesänkningar framförallt för höginkomsttagare. De med inkomster över 70 000 kronor i månaden får bortåt tusen kronor mindre i skatt medan fattigpensionären får några tior mer i plånboken. Rot- och Rut avdragen höjs som ju också bara gynnar de rika. För att bekosta det sänks eller tas bidrag bort till kultur, till exempel bidrag till kulturskolor och återinförs entréavgifter på museer. Slutsatsen är att kultur – som jag uppfattar som det som ger mening åt livet – bara är nöjsamt medan att ”den som haver skall hava mer” är nödvändigt.

Budgeten innebär också att anslagen till miljöinsatser, till exempel till solceller och elcyklar, skrotas just nu när klimatförändringarna blir allt påtagligare och ett undergångshot snarast vilar över oss. Den stigande temperaturen orsakar översvämningar, torka, cykloner. Jorden blir obrukbar runt ekvatorn. I Katowice enas man om milda skrivningar och tämligen menlösa åtgärder.

Samtidigt lämnar Trump Parisavtalet. Bolsonaro ger klartecken till att skövla regnskogen i Brasilien – världens lunga.

I EU styr de transnationella storföretagen och deras lobbyister . De arbetar tillsammans med EU´s administratörer och ingår ofta i deras utredningar. Ett exempel är Cecilia Malmströms ”senior advisor” Jan Erik Frydman som ansvarar för den transatlantiska verksamheten i den advokatfirma han är delägare i . Han är också medlem av den transatlantiska lobbyorganisationen TBD (Transatlantic Business Dialouge). De handelsavtal som EU nu träffat med bland andra Japan och Kanada ger företag rätt att stämma stater och kräva ersättning om de inför miljölagar som kan minska företagens vinster.

EU:s flyktingpolitik innebär stängda gränser. Man försöker hindra flyktingar på alla sätt att komma till Europa till exempel genom att stoppa båtar i Medelhavet, ge Erdogans Turkiet miljarder för att syriska flyktingar inte skall ta sig vidare. Man satsar miljontals Euro i olika afrikanska länder på att beväpna polis så att dessa kan gripa och deportera potentiella flyktingar. Bland de värsta exemplen är stödet till Sudan som låtit en ökänd milisgrupp sköta gränsbevakning.

Sverige har anslutit sig till EU:s flyktingpolitik och tillhör nu de länder som tillämpar den hårdast. Trots att ett fullskaligt krig pågår i Afghanistan och talibanerna med passivt stöd av regeringen gör en etnisk rensning av hazarer utvisas unga ensamkommande dit. Till exempel vill Migrationsverket deportera en sextonåring till Ghazni där nyligen talibanerna angrep byar och dödade de hazarer som inte lyckades fly. Många andra europeiska länder följer dock FN:s flyktingorganisations uppmaning att inte deportera till Afghanistan.

Såväl inom EU som i Sverige prioriteras näringslivets intressen. Marknaden ökar för de privat drivna vårdföretagen och skolkoncernerna. Det har bland annat inneburit att vården blivit ojämlikare. Vårdföretagens etableringsrätt har lett till att de etablerat sig i storstädernas höginkomstområden men lämnat landsbygden och låginkomstområden därhän. Kostnaderna för vården stiger utan att köerna kapas. Vård och skola dräneras på pengar av borgerliga politiker med en religiös tro att konkurrens löser vårdens problem. Det vårdindustriella etablissemanget ler i mjugg och placerar vinsterna i sina skatteparadis.

Finns det någon motvikt? Kan en vänstern vända utvecklingen? Accepterar centerns och liberalernas väljare vad som händer?

Några tecken finns. DiEM 25 mobiliserar i Europa och får allt fler anhängare om än inte i Sverige. Inför valet till EU i år ställer de upp med kandidater i flertalet länder. En amerikansk opinion med Bernie Sanders i spetsen växer. I Sverige har vi enstaka eldsjälar som Greider och Suhonen.

Men när går det upp för folkmajoriteten att den är lurad av smarta lobbyister och politiker som främst har den egna makten som drivfjäder?

Jan Molin