Flera analyser av flyktingströmmarna till Sverige börjar nu komma i bokform. Jan Molin har läst:

Var går gränsen?
Om flyktingmottagande, öppna hjärtan och systemkollaps
Carlos Rojas
Roos&Tegnér

Flyktingkrisen och den svenska modellen
Anders Nilsson & Örjan Nyström
Celanders förlag

Krigen i Syrien, Irak och Afghanistan har som vi alla vet lett till stora flyktingströmmar. Det har lett till en polarisering i opinionen. Den tidigare måttligt stora negativa opinionen till flyktingar har blivit högljuddare och alltfler borgerliga tidningar och politiker har anslutit sig till en restriktiv invandrarpolitik. På andra sidan har frivilligorganisationer och enskilda organiserat sig som volontärer och kritiserar den förda flyktingpolitiken, särskilt deporteringarna till Afghanistan.

Flera analyser börjar nu komma i bokform. I de bägge här anmälda böckerna hävdar författarna att vi måste räkna med ett fortsatt stort tryck på invandring till Europa och Sverige. Hur ska vi möta det? Än mer stängda gränser kommer att leda till fortsatta drunkningar i Medelhavet och eländiga läger i grannländer.

Författarna menar att Europa genom en internationell, långsiktig planering kan ta emot många flyktingar. I förhållande till Europas 500 miljoner invånare kommer de att bara vara en liten del. Dessutom skulle det lösa problem med en framtida brist på arbetskraft i ett åldrande Europa. I båda böckerna argumenteras för att mer invandring är positiv: Det sätter snurr på konsumtion och därmed på de ekonomiska hjulen. Investeringar i till exempel asylmottagningar leder till fler jobb som ger tillbaka skatter. Rojas hävdar till och med att utvandring från diktaturer skulle kunna göra dem mer demokratiska för att behålla utbildad arbetskraft.

Nilsson och Nyström med bakgrund i fackligt arbete och kommunalpolitik (S) är mer inriktade på svensk välfärd och praktiska åtgärder. De konstaterar att lägre ingångslöner inte leder till fler jobb; alla dyrbara försök som gjorts har gett mycket få jobb. Den stora skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda i Sverige (83,1 respektive 67,8 procent) är ett återkommande argument bland borgerliga debattörer. N & N konstaterar apropå det att de utlandsföddas sysselsättningsgrad i Sverige dock är högre än den genomsnittliga för samtliga i Europa som ligger på 64,9 procent. De noterar också att etableringstiden för utlandsfödda visserligen är lång men att de allra flesta hittar en anställning.

Jan Molin

Lämna en kommentar





ANNONSER

Lediga jobb

Söker du nytt jobb? Titta bland våra platsannonser och se om något passar dig.

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

SOCIALPOLITIK NR 2 2017

Send this to a friend