Deras ryggar luktade så gott

 

RECENSION: Åsa Grennvall, Syster förlag. Yes, jag erkänner; jag har svårt för att läsa långa tecknade ”serier” och det här är en hel BOK. Om Jennys uppväxt och eget föräldraskap. Åsa Grennvalls nionde serieroman.
Ibland har den svårt att gripa tag i mig, men vissa bilder gör det desto starkare. För Jenny har växt upp i känslokyla, utan nära fysisk eller själslig kontakt med sina föräldrar. Blev aldrig lyssnad på, fick aldrig fråga, aldrig berätta, aldrig röra vid. Blev inte utsatt för övergrepp, men undrar om det finns ”undergrepp”.
Starkt är stycket där Jennys text om barndomen har blivit teater och åskådarna anser dialogen mellan barn och föräldrar som ”alltför tillspetsad” och ”inte verklighetstrogen”. Fast det var precis så det var! Bild: stora ögon – insikt: Jag måste förvanska verkligheten för att bli trovärdig.
Hon får hjälp att sätta ord på det så småningom: ”känslomässig försummelse”. Egentligen en bok om psykoterapins grunder och att själv få syn på den lilla försummade flickan inom sig. Det är ju rätt ok för en ”serie”.

Maria Wallin

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Lediga jobb

Söker du nytt jobb? Titta bland våra platsannonser och se om något passar dig.

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

SOCIALPOLITIK NR 1 2018

Send this to a friend