Usel smärtsjukvård

En halv miljon människor lever med kronisk smärta. Ännu fler står i kö till behandling. Ändå minskar resurserna till smärtsjukvården med ofattbart mänskligt lidande som följd.

Text och bild: Anne Jalakas | Prenumerera | Artikel i SocialPolitik nr 2 2012

Jan Lidbeck, smärtläkare med mer än tjugo års erfarenhet, skräder inte orden:
– Ingen annan patientgrupp inom kroppssjukvården har behandlats så illa. Det är en skandal som kan jämföras med tvångssteriliseringarna, säger han.
För några decennier sedan kunde smärtpatienter få diagnosen TPL, tomtar på loftet. Så sker inte längre. Men fortfarande lever myterna om att patienterna egentligen inte är sjuka och att läkarna som sjukskriver dem är slappa.
Mellan fem och sju procent av befolkningen lider av svår kronisk smärta. Det är över en halv miljon människor och dubbelt så många som exempelvis antalet diabetiker, konstaterar Jan Lidbeck.
– Nu talar vi inte om dem med stressrelaterad muskelspänning som kan avhjälpas med relativt enkla medel som avspänningsbehandling eller mindfulnessträning. Utan om människor med långvarig smärta som kraftigt sätter ner den fysiska och mentala funktionen, säger han.
– Tidigare gick det inte att visa smärtan men i dag kan man till exempel med funktionell magnetröntgen se om det finns en kraftig överkänslighet redan för lätt smärtretning. Man ser på bild hur hjärnan lyser upp av lätt smärtretning som vi andra knappt märker. I dag vet vi att det handlar om sensitisering, en rubbning i nervsystemet.
– När de här patienterna – oftast kvinnor i medelåldern – kommer till en smärtmottagning och ombeds beskriva sin smärta på en skala lägger de sig oftast på ”värsta tänkbara”, berättar Jan Lidbeck. Det motsvarar att sätta ett ben i ett skruvstäd och i vaket tillstånd dra åt tills benet krossas.
– Med rätt behandling kan man få minskad smärta, eller i alla fall återfå en hygglig funktion och livskvalitet. En hel del – men inte alla – kan också komma tillbaks till arbetslivet. Men det är försvinnande få som får specialiserad medicinsk smärtrehabilitering.

Ett skäl är okunskapen i vården. Trots att forskningen gått framåt har kunskapen inte trängt igenom. Smärtanalys och smärtbehandling ingår fortfarande inte i läkarutbildningen, vilket leder till att även nyutbildade läkare ofta tror att värk handlar om psykiska problem. Orsakssambandet är i själva verket oftast det omvända. Det är smärtan som kan leda till sömnlöshet, ångest och depression.
Eftersom kronisk smärta inte fallit innanför den traditionella vetenskapssynen har den fortfarande låg status inom sjukvården. Att arbeta med kvinnor med utbredd smärta är det som ger lägst status bland läkare. I en undersökning om vad läkare helst vill arbeta med hamnade fibromyalgi på sista plats.
– Många läkare blir provocerade av patienter som kommer med ”obegripliga” symtom som inte stämmer in på något de lärt sig.
– Det väcker hjälplöshet och ångest, menar Jan Lidbeck, och läkare kan reagera genom att tänka att ”det är inte mig det är fel på, utan patienten”. Tre av fyra patienter med svår smärta berättar att de utsatts för kränkande bemötande av den vård de förväntat sig skulle hjälpa dem.
Dessutom blir de utstötta av samhället. De är redan traumatiserade, att leva med smärta är ett helvete. Som patient kan jag känna att livet är förstört, kanske mannen är på väg att lämna mig, jag sover dåligt och doktorn som jag fick träffa efter tre månader trodde inte jag var riktigt klok utan skrev ett intyg om att jag har full eller halv arbetsförmåga. Jag som inte ens kan lyfta en handduk! Och så kommer ett nytt brev från Försäkringskassan som inte anser mig sjuk.
Så ser verkligheten ut för väldigt många.

1990 startade Jan Lidbeck smärtrehabkliniken i Helsingborg. Under de första åren var Försäkringskassan med och finansierade.
– Deras motiv var att få tillbaks patienterna i arbetslivet. Men vi förstod snart hur svårt sjuka de här människorna var och att det inte fanns någon magisk knapp att trycka på. Därför drog sig kassan ur. Dusterna med kassan blev återkommande. Några gånger slutade det med katastrof. Jag har varit med om två patienter som tagit livet av sig sedan deras sjukpenning dragits in. Samma sak har rapporterats av andra läkare.
Dagens situation kan tyckas ny men är det inte. I stället är det historien som upprepar sig. Man gör samma fel i dag som i början på 1990-talet.
I den skönlitterära boken Schamanens sång om en oundviklig människa har Jan Lidbeck beskrivit vad som hände. Bland annat hur praktiserande läkare kunde öppna smärtklinik i gillestugan tillsammans med sin sjukgymnasthustru och sätta igång behandling utan egentlig kunskap om långvarig smärta.
– De kunde tvinga patienter till cykeltest eller gå upp och nerför en trappa vilket utlöste patientens svåra smärtöverkänslighet.
När patienterna sa att de inte kunde mer skrev doktorn till försäkringskassan att de inte ville medverka.

Märkligt nog fanns det hela tiden kunskap. 1994 gav Socialstyrelsen ut boken Behandling av långvarig smärta som trots gediget innehåll inte ledde till några som helst åtgärder. I stället växte uppfattningen att patienterna inte var sjuka på riktigt, till exempel genom Socialförsäkringsutredningens rapport Sjuk eller ledsen som kom 2006.
– Jag fick nästan hjärnblödning när jag läste den, säger Jan Lidbeck. Där står att det i allt väsentligt handlar om patienternas livsproblem och psykociala svårigheter. Att det är det vardagliga livets stress som gör att människor inte orkar. Sådana fall finns naturligtvis, men dem ser vi sällan på smärtklinikerna.
– I förarbetena finns en term som upprepas, symtomdiagnos. Det betyder att patienterna bara har olika svårtolkade symtom men att det inte finns någon sjukdom bakom. Fibromyalgi ges som exempel. Men smärtsjukvårdens kunskaper om onormal smärtkänslighet, och som kan påvisas vid undersökning, bortser man ifrån.
Vid 2000-talets mitt hade hälften av smärtsjukvården i exempelvis Skåne lagts ner och väntetiderna på de smärtkliniker som fanns kvar ökade till ett år, ibland ett och ett halvt. Samtidigt hade även företagshälsovården till stor del försvunnit, liksom företagens anpassningsgrupper och omplaceringstjänster.
– Det senare förloppet finns skildrat i statsvetaren Björn Johnsons bok ”Kampen om sjukfrånvaron”. Den kom 2010 och slog effektivt hål på myten om de sjukskrivna som fuskare och inbillningssjuka. Johnson visade att sjuktalen ökat för att rehabiliteringen på arbetsplatserna havererat, inte för att de sjukskrivna blev fler. Sjuktalet visar inte hur många som är sjukskrivna, bara antalet sjukskrivningsdagar. Om rehabliteringen försvinner blir människor kvar i sjukskrivning och sjuktalet stiger.

Trots fler patienter, växande köer och stora kostnader för samhället fortsätter resurserna att minska. Därför kräver landets smärtläkare, i ett upprop till regeringen, att Sverige får en nationell smärtplan.
Ett undantag är Region Skåne. När det var som sämst skrev Jan Lidbeck till Socialstyrelsens tillsynsenhet och åberopade Socialstyrelsens eget dokument om smärtvård och vetenskapliga studier.
– På ett år hörde jag ingenting. Sen fick jag en kopia på min skrivelse som diarieförts som anmälan av regionen för dålig smärtsjukvård. Det ledde till att Socialstyrelsen åkte runt i hela regionen för att undersöka läget. Man kom fram till att det fanns fog för min anmälan och uppmanade regionen att bättra sig.
Ett resultat blev att pengar avsattes och en ny organisationsplan för smärtvården togs fram. Ett särskilt kompetenscenter, som Jan Lidbeck nu tillhör, inrättades för att utbilda om smärta. Bland annat de 50 rehab-team som startats på vårdcentralerna i Skåne.
– Pengarna räcker året ut men blir det bra hoppas vi att de får fortsätta.
Att adekvat smärtsjukvård lönar sig råder inga tvivel om. Studier visar att varje satsad krona ger nio eller tio tillbaks till samhället.
– Om vi fångar upp patienterna inom tre månader kan vi förhindra kronisk utveckling hos en del. Då kan många komma tillbaks till arbetslivet.

Läs vidare
Shamanens sång om en oundviklig människa, Jan Lidbeck, Arconia 2011. En ”medicinsk thriller med satiriska inslag”.
Behandling av långvarig smärta, Socialstyrelsen 1994.
Sjuk eller ledsen, Socialförsäkringsutredningens rapport 2006.
Kampen om sjukfrånvaron, Björn Johnson, Arkiv förlag 2010.

9 Kommentarer

  1. Ann-Christin Nordh den 9 Jan 2017 kl 18:17

    Hej
    Jag skulle vilja komma i kontakt med dig. Sitter just här och läser din artikel som är mycket bra. För oss som har kronisk smärta och har ont varje dag, varje natt, tar en massa tabletter, är jättetrött, måste jobba heltid då FK prompt säger nej, i mitt fall till 25% sjukskrivning. De vägrar.Har till och med överklagat det hela. Är FK så mycket bättre än vad en specialist är. Har fått sjukintyg av specialist att jag inte har mer än 75% arbetsförmåga, endock säger FK nej till detta. Skrämmande. Vad kan man mer göra?



  2. Zeljko Babic den 3 Dec 2016 kl 18:04

    Hej,
    tackar för din artikel, jag har lidit av kroniskt smärta i 15 år. Träffade många olika läkare men hade ingen diagnos fram till mar 2014 när jag träffade en rygg läkare som konstaterade att jag hade D.I.S.H.-vilken lättnad äntligen fick jag en diagnos. Samtidig fick jag veta av läkaren att inte går att göra något åt min sjukdom, den är obotligt och att jag måste leva med den och att jag och denna läker kommer inte att träffas mer p.g.a. att det finns ingen bot mot den.
    Tack vare att jag fick ett jobb som var anpassad efter min hälsotilstånd klarade jag jobbet tills augusti i år, då orkade jag inte mer smärtorna ökade och jag kunde inte jobba mer. Jag har sjukskrivt mig och är fortfarande sjukskriven. Enligt nya regler om sjukskrivningen jag har rätt att vara sjukskriven fram till februari månad nästa år och sedan försäkringskassa kommer in i bilden och ska bedöma min situation. Har varit kontaktad av FK och fick information att jag borde skaffa ett läkarutlåtande och kanske ansöka om sjukbidragen. Bokade tid hus min husläkaren och bad honbom att skriva ett läkarutlåtande men fick svar att han inte kan göra det p.g.a. att han inte kan uttala sig om D.I.S.H. och att han inte kan någonting om min sjukdom. Nu vet jag inte hur ska jag gå vidare med det och vem ska jag vända mig till för att få ett läkarutlåtande. Kanske någon har nån tips eller råd som kan hjälpa mig att hitta någon läkare som kan hjälpa mig. Jag undrar räcker inte med smärtan som tar livet av mig, borde vi som lider av smärta få en möjlighet att få en behandling som alla de som har en ”normal” sjukdom.
    Tackar för hjälpen.
    MVH
    Zeljko Babic



  3. Lo Högberg den 18 Jan 2016 kl 12:15

    Tack för dessa kloka ord och för att det finns denna kunskap! Själv har jag efter många års tung smärta och kamp numera sjukersättning-förtidspension för min fibromyalgi..så många gånger jag fick höra av läkare att jag var lat och inbillnings-sjuk och fick remiss till psyk som vägrade hjälpa mig….är mycket tacksam för min sjukersättning och livet har blivit mycket bättre,nu kan jag orka vara mormor och farmor och vanlig kompis……



  4. Lena den 31 Dec 2015 kl 12:44

    Hej,
    Har någon gjort en smärtanalys enligt Jan Lidbecks modell. Efter långvarig smärta och genomgång av alla typer av undersökningar känns detta ” Jan Lindbecks modell ” som ett halmstrå att klamra sig fast vid.
    Lena



  5. Birgitta Bäcklund den 19 Okt 2015 kl 06:23

    Bra skrivet, känner igen mig! Har värk i händerna och knän! Artos! Svår smärta svår att leva med! Att det varit svårt att få hjälp med smärtlindring och rätta dagnos förstår jag! Skulle vara mycket bättre! ?Mvh. Birgitta



  6. Ann-Catrin den 5 Mar 2014 kl 10:29

    Hej Jan!
    Ja, det stämmer, att det inte finns någon hjälp för oss , som lider av smärta, och t.ex fibromyalgi, har själv varit hos en hematolog, privat, som kostade mycket pengar, men han gav mig på en gång diagnosen fibro, och sa att jag behövde gå till smärtläkare, men den där urdåliga vårdcentralen vill ej skriva någon remiss, som man ska ha överallt… problem! Har värk i hela kroppen mer eller mindre.
    orkar knappt kliva upp..? Det är få läkare som lyssnar på patienten, och så är det för stressigt i sjukvården överhuvudtaget. Man blir förvånad att det finns någon läkare som förstår problemen med smärta… TACK!



  7. Jessica den 19 Feb 2014 kl 06:15

    Hejsan,
    Blir väldigt glad att läsa den här artikeln.
    Jag har blivit runt skickad till ca 10 olika läkare under två års tid. Jag har bl.a. varit på två magnetröntgen,
    svimmat hos sjukgymnasten som jag kände
    Stressade mig till förbannelse & genomgått en OP.
    Helt i onödan!!
    Ska någon behöva gå igenom sådant överhuvudtaget?!!
    Efter om och men fick jag till slut min remiss till Specialistcenter i fredags (14/2-14). Han talade om att jag
    Har något som heter pincer. Det är bara att lita på & invänta OP (igen!!!!)
    Det känns som en stor lättnad och jag hoppas bli smärtfri efter.
    Tack för att du kämpar för oss Jan!!!
    Det behövs fler som dig!!!
    Och mer pengar & mer kunskap!!!
    / Jessica



  8. Annika Benedel den 16 Feb 2014 kl 18:12

    Hej Jan!
    Helt fantastiskt att läsa att det finns någon svensk läkare som reagerar!!!
    Min sambo lider av stora besvär och han står just nu inför just det att Försäkringskassan förmodligen utförsäkrar honom och vi han får ingen hjälp!!

    Vore mer än tacksam om vi kunde komma i kontakt med dig!
    Stort tack på förhand för det jobb du gör! Det behövs!!
    Annika



  9. Mats Johansson den 4 Feb 2014 kl 11:59

    Tänk om ALLA regioner haft en sådan kämpe för smärtpatienter som Jan Lidbeck.
    Då kanske fler hade sluppit att ha sin kroniska smärta. Har en hustru som snart är ett kolli p.g.a. all okunskap hos FK och AF.

    Mats



Lämna en kommentar





ANNONSER

Lediga jobb

Söker du nytt jobb? Titta bland våra platsannonser och se om något passar dig.

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

SOCIALPOLITIK NR 2 2017

Send this to a friend