Tiggeri och maktlöshet

Jag klev av bussen vid Slussen och gick mot gamla stan. På trottoaren satt en tonårig flicka med en pappmugg framför sig. Romsk, rumänsk, EU medborgare. Det var kyligt. Blåste. Regnet hängde i luften. Jag gav henne en tia. Då kom en medelålders man fram och hytte med näven – Vad gör du? Sa han

– Man ska inte ge. Då kommer ännu fler. Dom är som gräshoppor, vet du att det finns 15 miljoner. Sa han. – Vill du ha dom här? Vad tror du att du gör?

Jag svarade att jag tror att kanske bidrar till att just den här flickan får något att äta i dag. Mannen fortsatte att gorma och jag gick därifrån.

Jag är inte ensam om att känna maktlöshet inför problemet. Särskilt berörd blir jag av att se unga flickor som sitter hopkurade på gator och torg, bleka, sorgsna i för tunna kläder. Hur ser deras liv ut, deras framtid? Jag känner mig valhänt och lite skamsen när jag lägger tian i muggen. Jag vet att min tia inte löser problemet, vare sig för henne eller för gruppen tiggande EU medborgare. Men jag vill inte bli påhoppad med indignerade tillmälen av någon som anser att min tia ökar problematiken. Då blir jag både bedrövad och arg.

Gun-Lis Angsell

Postad i

1 Kommentar

  1. Maria den 1 Nov 2013 kl 09:33

    Håller med!
    Jag har aldrig blivit påhoppad, men delar din förtvivlan.
    Och ilska över att politiker – i Sverige o EU – tillåter att det är såhär!

    Men jag känner också nya stråk av – skräck… jo faktiskt…
    för hur lätt det är att etablera de här attityderna!
    Nu snörs marschkängorna på lite varstans… Samtidigt som Norge valt in Fremskrittspartiet efter Breiviks avrättningar… Det är så kusligt – så nära, så oförargligt… men just de där attityderna!

    Samtidigt som barn drunknar i Medelhavet o svälter till döds i Syrien!

    Men jag känner också oro för hur det ska gå när Sverige, Europa o västvärlden också halkar utför… Sverige är det land i OECD där de ekonomiska klyftorna ökar snabbast.
    Vi är inte förskonade! Vi har fått leva i en ”solidaritetens parentes”…
    Vart är vi på väg – i ett längre perspektiv…?
    För bara 70 år sen var Norge ockuperat!
    För 100 år sen lämnade våra förfäder ett hemland utan framtid, Sverige var ett fattigt utvandrarland.

    Vad har våra barn och barnbarn framför sig?
    Kan vi ens skydda dom?
    Maria



Lämna en kommentar





ANNONSER

Lediga jobb

Söker du nytt jobb? Titta bland våra platsannonser och se om något passar dig.

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

SOCIALPOLITIK NR 2 2017

Send this to a friend