Dag 550 – När långtidssjuka knuffas ut i ”utanförskap”

 

Nytryck Onådiga sept 2013.indd

Det var en gång en kvinna som jobbat hela sitt liv, fostrat både egna och andras barn och på många sätt bidragit till vårt samhälle. Hon vuxenstuderade, ändrade inriktning på arbete flera gånger till följd av händelser hon inte rådde över. Hon fann lösningar och var drivande, genom åren uppskattad av både arbetskamrater och kunder. Allt var frid och fröjd i kvinnans liv.

Så blev denna kvinna sjuk, det blev en allt längre sjukskrivning. Men hon kände sig fortfarande som en del av samhället, kände sig ekonomiskt trygg då hon ju hade ett bra arbete. Arbetsgivaren var dessutom ansluten till avtalsförsäkring, hon var fackligt ansluten och betalade själv för en gruppförsäkring. Så även om det värsta skulle hända och sjukdomen inte släppte sitt brutala grepp skulle hon i alla fall inte dessutom få ekonomiska bekymmer – trodde hon.
Ack så fel hon hade.

Sjukvården lyckades inte hitta någon bot eller bättring. Tiden gick. Dag 550 blev hon utförsäkrad från sjukförsäkringen och överflyttning till Arbetsförmedlingens arbetslivsintroduktion. Kvinnan förlorade då sin sjukpenning och sin ersättning från avtalsförsäkringen men fick istället aktivitetsersättning med a-kassebelopp, det vill ssäga runt 7 000 kr mindre i månaden efter skatt. Det var ingen akut fara med det, barnen hade flyttat hemifrån och hon och maken klarade sig ändå.
Men hon förlorade även de fortsatta premieinbetalningarna till avtalspensionen. Hon förlorade också möjligheten att få ut en engångsersättning från sin gruppförsäkring. För att få den ska man ha haft sjukpenning i tre år – men nu får man som längst sjukpenning i 2,5 år. Så även den försäkringen blev meningslös.
Dag 550 tappade kvinnan över en miljon kronor i försäkringsutbetalningar om hon förblir sjuk fram tills hon fyller 65 år, detta förutom det hon borde ha fått i stöd från samhället.
Privata försäkringsbolag måste tjäna stora pengar på denna reform – att bli av med alla långtidssjuka. Dessutom går själva sjukförsäkringssystemet med stor vinst för samhället. Kvinnan undrar varför sjuka ska finansiera annat.

Arbetsförmedlingen kunde inte göra något för att kvinnan skulle kunna börja arbeta igen, varken i det skrivbordsarbete hon hade haft eller i något annat arbete. Efter tre månader ansökte därför kvinnan om att få komma tillbaka till sjukförsäkringen. Det kändes logiskt för hennes läkare och för de handläggare hon träffat både på Försäkringskassan och på Arbetsförmedlingen.
En lång väntan, utan ersättning, tog nu sin början. Efter fyra månader av ovisshet kom beskedet: Avslag. Försäkringskassans nya handläggare bedömde, utan att ha träffat henne, att hon inte var arbetsoförmögen i alla arbeten som förekommer på den reguljära arbetsmarknaden. Men varken handläggaren på Försäkringskassa eller Arbetsförmedlingen kunde ge tips om vad det är för arbeten kvinnan skulle vara arbetsför i.
Kvinnan fick i brevet med avslaget två val, att första vardagen efter hon fått brevet börja arbeta 100 procent eller anmäla sig som aktivt arbetssökande på Arbetsförmedlingen. Eftersom hon var för sjuk för att arbeta i någon form fick hon anmäla sig som aktivt arbetssökande(!).
Normalt får man som arbetssökande någon form av ersättning, men ack nej, kvinnan hade ju ett arbete redan, då utgår ingen ersättning alls. Ett arbete hon fortfarande var för sjuk för att utföra.

Summan av kardemumman är att nu lever denna strävsamma kvinna som alltid gjort rätt för sig helt utan inkomst. Hennes make får vackert försörja även henne på sin pension. Men för vanliga människor är inte pensionen dimensionerad för att försörja två personer. Det drabbar alltså även maken svårt. Han jobbar extra för att dryga ut, men vet inte hur länge han orkar med det.

Från politiker kan kvinnan få höra hur de genom de nya reglerna ska hjälpa de sjuka från utanförskap. Men hur hjälper man någon genom att slänga ut dem från våra trygghetssystem? System som både människor och arbetsgivare betalat in till.
Kvinnan kände själv inget utanförskap innan dag 550. Men nu känner hon sig totalt utslängd och utestängd från samhället, hon känner sig som en helt onödig människa utan existensberättigande. Hon bidrar ju inte längre, hon har ingen inkomst, hon är misstänkliggjord, hon syns inte ens i statistiken. Men hon kan höra stolta politiker som triumferar med att sjuktalen nu har gått ner.
Kvinnan förstår inte vad hon gjort för ont för att bli behandlad så här illa efter lång och trogen tjänst i samhället. Hon undrar över vilka pengar hon nu ska leva av, betala läkare och medicin, mat och tandläkare. Hon förstår inte hur hon överhuvudtaget ska orka leva under dessa förutsättningar, att både vara sjuk och helt utslängd av samhället med 0 kr i inkomst trots anställning och stora studieskulder.
Varför?

Berättelsen Dag 550 har vi tagit emot inom Onådiga luntan – berättelser från dom som ställts utanför. Rapporten överlämnades till Socialförsäkringsutredningen den 19 februari. Och ligger till grund för Utförsäkrad, radioteater i P1, SR Play.

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021