Det är skamligt!

DEBATT: Med substanslöst svammel och religiöst färgad antikunskap ”möter” barn- och äldreminister Maria Larsson missbruksvårdens erfarenhet och evidensbaserad forskning, skriver Johan Kakko, narkomanvårdsläkare och forskare i SocialPolitik nr 3/2011.
Bild: Jens Lennartsson

Sprutbyte.Med anledning av Gerhard Larssons missbruksutredning anordnade Rainbow konferensen Quo Vadis; Vart är beroende- och missbruksvården på väg? Maria Larsson var affischnamn, och skulle redovisa regeringens syn på missbruksutredningen.

Jag var inbjuden att föreläsa på temat Kunskap och tyckande. Jag ville sätta fokus på skillnaden mellan den vetenskapliga och politiska diskussionen. I den vetenskapliga diskussionen kan man inte säga något överhuvudtaget utan att vara beredd att svara på frågan: ”Vad har du för belägg för det?” I den politiska diskussionen kan man däremot säga precis vad som helst. Det kusliga i sammanhanget är att det är den politiska diskussionen som äger tolkningsföreträde.

Jag redogjorde för den debatt som Björn Fries och jag nyligen initierade på Expressens debattsida. Vi ville lyfta fram att Sverige har ett i världen unikt förhållningssätt gentemot de heroinister som trots underhållsbehandling inte lyckas bli drogfria. För dessa patienter avbryter vi behandlingen. Detta sker helt i strid med vetenskap, beprövad erfarenhet och brukarperspektiv. För att inte tala om WHO:s riktlinjer.

I vår debattartikel redovisar vi evidensen. Men i sitt ”svar” bemöter Maria Larsson inte ett enda evidens. Hon blundar helt för utfallet av den svenska traditionen. Hon gör ett stort nummer av att hon lyssnar på brukarna. Men har Maria Larsson frågat en heroinist, som står inför att bli utskriven från behandling, vad han tycker om det? Knappast.

Istället ”möter” Maria Larsson den vetenskapliga diskussionen med ett substanslöst svammel: att Kakko och Fries hyser en strävan att angripa regeringen, att vi har ideologiska skygglappar. Dumheter. Maria Larsson framställer tillvaron som problemfri, allmänt underbar och paradisisk. Detta är inget annat än religiöst färgad antikunskap. Hennes svar fyller mig med vanmakt; får ett statsråd verkligen vara så okunnigt och ignorant?

Till Quo Vadis anländer Maria Larsson 15 minuter före sitt anförande. Hon har inget att säga om missbruksutredningen. Hon avvaktar remisshanteringen. Men Maria Larsson berättar att hon har träffat den amerikanske drogsamordnaren, och att denne blev väldigt intresserad av svensk narkotikapolitik. Hon är så glad över att ha blivit inbjuden till den här konferensen; den har ju en så ”intressant diskussion”. Hade det inte varit klädsamt om hon i så fall stannat, och tagit del av den?

Mammorna hör av sig till mig. Förtvivlade och ursinniga mammor, vars barn blivit utskrivna från behandling, och sedan avlidit. Mammorna tror att jag har något hopp att förmedla. Det har jag inte. Ska jag berätta för dem att Maria Larsson har träffat den amerikanske drogsamordnaren?

Men mammorna och jag har en plan. Vi kommer tillsammans driva denna fråga vidare. Vi är inte färdiga med Maria Larsson. Fortsättning följer.
[email protected]

Johan Kakko är narkomanvårdsläkare och forskare i Stockholm och författare till Heroinberoende, Liber 2011

Läs även andras åsikter om , , , , , , eller annat intressant.

image_pdfSkriv ut PDF!image_printSkriv ut!
Postad i

Lämna en kommentar





Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

ANNONSER

Vårt nyhetsbrev

Prenumerera på SocialPolitiks digitala nyhetsbrev här!

ENOUGH

Donera till SocialPolitik!

I 24 år har tidningen envist skrivit om allt från barns livsvillkor och kulturens kraft till hur socialtjänst, psykiatri fungerar.

Det tänker vi fortsätta med. Vi behöver ditt stöd!

 

KÖP REKORDÅRENS SOCIONOMER

SOCIALPOLITIK NR 1 2021